Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Alla är inte män och kvinnor

Hen kommer in i Svenska akademiens ordlista, Saol och fortsätter väcka starka känslor. Det är ett praktiskt pronomen rent språkligt men det finns även en djupare diskussion om att alla har rätt till sin identitet, även om den inte passar mallen.

Annons

Att Saol nu för in ordet hen i sin ordlista gör fascinerande många människor upprörda. SAOL gör ingen bedömning huruvida de tycker ett ord är bra eller dåligt, de godkänner ord baserat på huruvida det används tillräckligt mycket, av tillräckligt många, i tillräckligt lång tid. Alla ord som lyckas etablera sig som en del av det svenska språket får plats, oavsett vad vi tycker om dem.

Den rent språkliga funktionen av hen är också svår att reta upp sig på, det svenska språket hade dåligt med ord för att beskriva en person där könsidentiteten ej är känd, exempelvis om någon är anonym. Det av flera tidigare använda han eller hon är klumpigt och tar upp mycket plats i en text. Hen har definitivt en roll att fylla där.

Nej det torde väl snarare vara de där politiska användningarna av begreppet hen som får tidningars inkorgar att svämma över av ilska när detta pronomen dykt upp i en text. Ofta utgår ilskan ifrån åsikten antingen så är man kvinna eller man, för det finns bara två kön! Kritikerna vill gärna se sig själva som förfäktare av den objektiva sanningen, långt borta från genusteori. Problemet med den verklighetsuppfattningen är att den inte stämmer om man ser till vetenskapen.

På 5000 barn födds en med någon typ av oklar könsidentitet, intersex eller DSD (disorder of sex development), det blir runt tio barn per år i Sverige. Det kan handla om könsorgan som inte utvecklats på ett sådant sätt att en tydlig könsuppdelning kan göras, eller individer med en XXY könskromosomuppsättning. Dessa individer har tidigare drabbats hårt av våra idéer om vad kön är. Barn opererades för att mer tydligt bli ett kön, ofta med stora konsekvenser för livskvalitet och fertilitet. De tvingades in i en fast mall som inte stämde med deras identitet. Exempelvis var det tidigare standard att pojkar som föddes med allt utom en fungerande penis ändå tvingades genom uppfostran och behandling leva som kvinnor, som om könsorgan är det viktigaste för könsidentitet.

Den psykiska ohälsan var och är fortfarande stor, inte för att det är något fler på människorna utan för att kulturen runt omkring inte kan acceptera dem för vilka de är. Så att könstillhörighet alltid är enkelt och antigen det ena eller det andra stämmer inte.

Det finns även människor som inte identifierar sig som vare sig man eller kvinna oavsett vilka kroppar de fötts med. Forskaren Roger Gorski vid University of California, har kommenterat detta: könsorgan må sitta mellan benen men könsidentitet sitter i hjärnan, och där finns det fler än två varianter. För dessa individer kan ett neutralt pronomen vara viktigt, att slippa bli inpressad i ett han eller hon.

Den som har en identitet som han eller hon har så klart rätt att fortsätta få kallas det. Man ska respektera människors önskan att bli benämnda som sitt kön.

Men den som starkt kräver denna rätt åt sig själv kunde kanske fundera på varför inte samma rätt då även ska få gälla andra, också om man inte är han eller hon.