Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Alla kan bli nöjda med en gemensam vårhelg

När detta skrivs vid lunchtid 1 maj är det mesta sig likt: Stefan Löfven har hållit ett tal i Sundbyberg som inte går till historien – och vilka gör det – medan Göran Persson håller på med ett betydligt bättre i Gnesta. 150 nynazister har råmat ut sitt budskap i Jönköping, 50 färre än i fjol.

Annons

I Östersund och Stockholm kan demonstrerande temporärt koppla bort skräcken för växthuseffekten i snålblåst och futtiga fem plusgrader.

Årets hittills enda incident kring första maj kom redan i tisdags. Möjligen redan på G med valborgsfirandet twittrade CUF-ordföranden Hanna Wagenius: "Två dagar kvar till vänsterjulafton! Får ni syn på ett lite zombieaktigt vänsterpropagandatåg – ta en bild och tagga med #thewalkingred!"

En spontan grej som jag tycker är lite rolig, kommenterade Wagenius sitt nya djupdyk ned i politikens Marianergrav. Det var hon rätt ensam om och sedan nynassar hakat på idén att fota demonstranter fick kontraorder om inställelse av kampanjen gå ut från CUF:s högkvarter, som för övrigt snart lär flyttas till en telefonhytt på Djurgården (lite roligt var det väl, Hanna?).

För två år sen ifrågasatte den dåvarande ordföranden för KDU, Aron Modig, att första maj ska vara helgdag. Hans förslag var inte pinsamt studentikost – sådant sysslar inte KD med – utan det fanns en tanke bakom som är värd att spinna vidare på.

"Första maj (som helg) har inte sina rötter i någon gemensam tradition, utan präglas enbart av en specifik politisk uppfattning", konstaterade Modig i SvD. Det är korrekt, vilket även S och V – som ilsket försökt mota bort även rumsrena borgerliga demonstranter från gatorna den dagen – borde kunna instämma i.

Däremot hamnar Aron Modig fel när han vill stryka första maj som röd dag. Att riva upp himmel och helvete för en ideologisk kamp runt första maj vore väl det sista vårt redan så av pseudodebatter så sargade land skulle ägna sig åt.

Det finns en salomonisk lösning som Modig snuddar vid i sitt inlägg: Att göra även valborgsmässoafton till röd dag. Och samtidigt i arbetslinjens namn ta bort nationaldagen 6 juni. Detta alltför senkomna försök att få svenskarna omfamna ett slags sund nationalism.

Svenskarnas ljumma inställning till flaggviftande och nationalsång är ju de tydligaste tecknen på en mentalitet som hållit oss utanför båda världskrigen. Utan Bondeförbundets avståndstagande från högeraktivisterna i Bondetåget och borggårdskrisen 1914 hade Sverige tämligen säkert slutit upp på tysk sida i första världskriget.

Med valborg och första maj som en sammanhållen vårhelg får alla sitt. Valborgsfirare med borgerlig grundsyn behöver inte ha dåligt samvete för att smita från jobbet tidigt denna konstiga, och för arbetsgivare med rätta förhatliga, halvhelgdag. Socialister kan ånga på första maj. Till råga på allt har monarken den goda smaken att fylla år 30 april.

Till och med högerextremisterna borde bli nöjda. Valborg med sina rötter i tysk hedendom, nödtorftigt kristnad med häxfördrivning och annat blodtörstigt stoff på agendan, borde passa perfekt för dyrkarna av blod och alkohol.

För ett lite bättre Sverige – för helglösningen vidare till din närmaste riksdagsman.