Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Alla undrade samma sak

Jag har aldrig blivit rånad. Inte varit med om att någon gjort inbrott i min bostad.

Annons

Det enda jag kommit i närheten av var när någon nästan lyckades sno min bilstereo i den vita Mazdan för tolv år sedan.

Men för några veckor sedan hände det. Någon eller några var inne i min privata sfär och grottade. De ändrade inställningarna, från svenska till engelska. Ordnade med vidarebefordring av alla min brev till en skum adress. Och skickade ut ett alarmerande brev om att jag var strandsatt och pank i London. Undertecknat med mitt namn.

Ja, mitt mejlkonto blev kapat. Något som många upplevt. Inget att jaga upp sig över kanske. Men reaktionen från mina vänner fascinerade mig. Det var länge sedan jag fått sådan uppmärksamhet. Sms:en rasade in, telefonen gick varm och jag fick meddelanden via olika sociala medier. Det var rena födelsedagsstämningen.

Alla undrade samma sak. Om jag var barskrapad i Storbritannien eller om någon lurades. Några, flera stycken faktiskt, ringde till min mamma och frågade hur det låg till. Och en granne hade legat sömnlös och undrat hur jag hade det.

Tack för omtanken.

För många av oss är mejllådan och andra digitaliserade verktyg en del av vår vardag. En del av vårt hem. Alla förväntas vara krypteringsexperter, som ska bygga ogenomträngliga murar för att hindra inkräktare. För att hitta nya lösenord avverkas våra mödrars uppväxtorter. Långskog 124, i mitt fall. Våra gamla husdjurs namn och egenheter. Chui halvrasist, för min del. Och andra slå-knut-på-sig-själv-uppslag.

Men jag kan inte inte komma ifrån att det ger en obehaglig känsla när någon varit hemma hos mig. Det blir inte mindre kymigt när det nu visat sig att det inte bara är skumma spamrobotar som skickar lättavslöjade mejl på knagglig svenska. FRA och NSA* är också inne och rotar i vårt privatliv. Verkar det som. Och samarbetar med varandra.

Statens egen tillsynsmyndighet har kritiserat FRA flera gånger rörande hur de behandlat personuppgifter och sekretessbelagd information. De har ägnat sig åt aktiviteter som kan bryta mot våra grundlagar, till och med. Till exempel tryckfrihetsförordningens paragraf om att vi ska kunna lämna ut uppgifter till journalister utan att det eftersöks vem som lämnat dem.

Men egentligen vet vi lite om vad som görs och vad det syftar till. Men att det tycks som om Sverige har långtgående samarbete med de stora internationella spelarna är inte betryggande. På något vis.

Hur det gått för mig?

Bra. Jag har skaffat ett lösenord som varken är mitt personnummer, barnens namn eller grannens registreringsnummer. Utan något helt unikt.

Fotnot: FRA och NSA står för Försvarets Radioanstalt och National Security Agency