Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Alliansen håller vad man lovar

Till skillnad från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna vet man vad man får om man röstar på ett borgerligt parti. Nyligen presenterade Alliansen sitt gemensamma valmanifest. I valmanifestet finns 126 sidor överenskommen och framförhandlad politik som väljarna kan ta del av, granska och analysera innan valdagen.

Annons

God försäljningsetik handlar om att kunna erbjuda konsumenten ett informerat val innan man beslutar sig för att köpa något.

På gott och ont är Alliansen det informerade valet. Folkpartiväljaren kommer inte se verklighet av Jan Björklunds löften om en förstatligad skola. Å andra sidan blir det fler förstelärare och ordningsomdömen i skolan. Den i dagens samhälle sällsynta kristdemokraten kommer inte heller få se sjukvården förstatligad vilket Göran Hägglund varit ute och vevat om. Men det blir mindre klasser i förskolan och en boendegaranti för äldre.

Centerväljaren kan också skatta sig lycklig. Centerpartiet har lyckats förhandla fram ökade satsningar på landsbygden och fördubblat bredbandsutbyggnaden. Men en omstöpning av Arbetsförmedlingen uteblir.

För Moderaterna finns det inte heller någon anledning att grina. Man har lyckats hålla ihop en koalition inför en tredje valrörelse. I valmanifestet hittar man löften om fler jobb och bostäder. Men också det mycket kostsamma valfläsket Moderaterna vill servera stockholmarna i form av en utbyggd tunnelbana.

I valmanifestet kan man som väljare se att samtliga partier har fått genomslag av sina hjärtefrågor. Och som väljare vet man också att Alliansen håller vad man lovar. För det har man lyckats med i åtta år.

Därför är oppositionens kritik, framförd av skuggfinansministern Magdalena Andersson (S) både oinspirerande och förutsebart. Socialdemokraternas största kritik är nämligen att Alliansen har satt för låga ambitioner.

Om man granskar de borgerliga partiernas vallöften innan det framförhandlade valmanifestet hittar man snabbt likheter med oppositionen. Nämligen orealistiska och ogenomförbara löften, som exempel kan man nämna Kristdemokraternas krav på förstatligad sjukvård, eller Folkpartiets förslag om att förstatliga skolan.

Men skillnaden mellan oppositionen och Alliansen är just att Alliansen förmår att sätta sig vid förhandlingsbordet och presentera en gemensam idé för hur Sverige ska utveckla sig de närmsta fyra åren. Det enda oppositionen är överens om är att man inte håller med.