Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hunden räddade honom från drogerna

/
  • Martin Dahlander var drogberoende i 22 år. Han har hunden Chili att tacka för att han är vid liv i dag.

(Uppdaterad version) Nätdrogerna höll på att ta sundsvallsbon Martin Dahlanders liv.
Beroendet började när han var elva. Det slutade med ett gevär i munnen 22 år senare.
– Bara för att det är lagligt tycker folk att det är okej. Men det är lagligt att dricka bensin också. Skulle du göra det? säger han.

Annons

I slutat av augusti fördes fem personer till Sundsvalls sjukhus efter att ha överdoserat spice.

En vecka senare rapporterades nästa offer och i september ännu ett.

Bara i Gotland och Kalmar län är antalet drogrelaterade dödsfall fler än i Västernorrland.

En av orsakerna – nätdrogernas snabba spridning.

– Det är så lättillgängligt och nonchalansen är sinnessjuk. Vi måste få bukt med problemet, säger Martin Dahlander.

Vi träffar honom i kyrkans hus. I samarbete med tullen, NBV (Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet) och Kris (Kriminellas revansch i samhället), där han i dag är anställd, föreläser han bland annat om riskerna med spice.

Men så sent som i mars var verkligheten en helt annan.

Då var han fast i just samma drog.

– Jag började som elvaåring. En elvaåring ska palla äpplen. Jag tog knark.

Som i så många andra fall började det med en svår barndom.

– Man ska inte skylla på barndomen. Men den gjorde det svårare. Mamma tog sitt liv på sömntabletter när jag var nio. Jag hamnade hos fosterföräldrar som drack för mycket.

Han började med cannabis. Men med tiden förändrades hans drogvanor.

2006 kom spice in i bilden.

– Folk intalar sig att de klarar av det. Men jag har sett folk dö av ett bloss framför mig.

För Martin gick beroendet långt. I början finansierade han drogerna med stölder eller byteshandel.

Med tiden blev brotten värre och han fick vara med om saker som de flesta slipper se.

– Det är vanligt i de här kretsarna att folk får naglarna utdragna eller ett finger kapat om någon blir lurad. Det är vanligt med skenavrättningar och att folk begravs levande. Så långt kan man gå.

Han tappade helt omdömet.

– Min hund, Chili, fick i sig av mitt bloss. Han kollade konstigt på mig och föll ihop, blev alldeles stel som om han vore uppstoppad. Jag försökte få liv i honom i åtta timmar. Jag tänkte "aldrig mer ska jag knarka". En kvart senare satt jag där med en bong.

Martin hade jobb, livet fungerade och han trodde att han klarade av att hantera sitt missbruk.

– Jag skulle driva ett företag, men i mars förlorade jag den chansen och blev hemlös. Då klarade jag inte mer. Jag gick till en polare och fick låna ett gevär. Jag skulle skjuta huvudet av mig.

Flera i publiken gråter. Tidigare under dagen föreläste Martin för 137 kommunpolitiker och tjänstemän. Det var samma sak då.

Räddningen från gevärsmynningen blev hans hund.

– Chili la sin nos i mitt knä. Då bröt jag ihop. Jag kunde inte lämna honom där. Vem ska ta hand om honom då? Chili räddade mig.

Genom Kris och NA, anonyma narkomaner, fick han hjälp och en sponsor som han kan prata med när som helst, framför allt när det känns jobbigt.

Sedan 2 april är han fri från sitt missbruk.

– Utan Kris hade jag inte levt i dag, säger Martin Dahlander och avslutar sin föreläsning.

Artikeln kommer från Sundsvalls Tidning.

Mer läsning

Annons