Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kicki Gustafsson: Nej, inte ens fotbollstraditioner är huggna i sten!

/

Annons

Det är inte bara själva fotbollslaget ÖFK som drar till sig uppmärksamheten landet runt – även supporterföreningen Falkarna låter tala om sig.

Vid den senaste hemmamatchen, då ÖFK möte Hammarby på Jämtkraft Arena, bjöd Falkarna på en avancerad ljusshow till tonerna av Swedish House Mafia.

Många var imponerade av lasershowen som kostade 65 000 kronor att genomföra, men i vanlig ordning framfördes det även en hel del gnäll efteråt:

"Sådana ljusshower tillhör hockeyn", "Det hör inte till fotbollen", "Hur kunde det kosta 65 tusen kronor?" och "Tifot var ju ett enda stort skämt. Tifon ska engagera människor och går ut på att visa en enad front. Det ska inte vara en jävla show man bara ska kunna trycka igång med en knapp som man kan titta på när man äter korv", var några av kommentarerna i sociala medier.

Som nykomling till den allsvenska fotbollspubliken måste jag säga att det verkar finnas en häpnadsväckade konservatism i supporterbranschen. Jag menar – vad är "rätt" och vad är "fel"? Finns det en regelbok? Vem skrev den? Är det i den det står att bengaliska eldar inkastade på planen är det enda rätta, och att skrika ut hatramsor?

Innan matcherna på Jämtkraft Arena börjar brukar publiken sjunga "Jämtlandssången", och det stör också en del petimätrar. Ett lokalpatriotiskt musikstycke med text av Wilhelm Peterson-Berger har inget att göra på en fotbollsarena, gläfser motståndarna, trots att de efteråt oavbrutet kan skråla "Framåt, stolta ÖFK!" i 2 x 45 minuter.

Det är inte vanligt i Sverige med lokala nationalsånger av det slag som "Jämtlandssången" har blivit, men här känns den ögonblickligen igen och de allra flesta verkar kunna både text och musik utantill. Tillresta besökare på Storsjöyran brukar tappa hakan när ett knökfullt Stortorg sjunger tillsammans efter presidentens tal – något liknande har de inte varit med om.

Det hör sannerligen inte heller till vanligheterna att ett jämtländskt fotbollslag spelar i allsvenskan, så varför inte välkomna vårt lag och deras motståndare med det finaste vi kan bjuda på? Vi är alla jämtar, även Graham Potter, Ken Sema och Hosam Aiesh, och vi ger oss aldrig!

I veckan blev Falkarna ett samtalsämne igen, när röster höjdes för att föreningen borde byta namn till Älgarna. Älgen är ju vårt landskapsdjur och skogens kung, nog vore det mer passande att låna detta ståtliga djurs namn! Och hur ofta ser man egentligen en pilgrimsfalk i länet?

Falkarna har tagit sitt namn efter falken som avbildas på Jämtlands landskapsvapen, men på Facebook ifrågasattes om fågeln verkligen är en falk. Är den inte i själva verket en örn? Borde supporterföreningen kanske heta Örnarna i stället? Fast då skulle ju en uppenbar risk finnas för sammanblandning med Unga örnar, arbetarrörelsens barn- och ungdomsorganisation. Inte bra!

Som tur är finns det folk som har reda på hur saker och ting verkligen förhåller sig, och då tänker jag inte på Nobelpristagarna eller vinnare av "Vi i femman", utan Svenska heraldiska föreningen. Där kan man läsa följande om vårt landskapsvapen i en fin liten broschyr utgiven 2014:

"Jämtland blev en del av Sverige vid freden i Brömsebro 1645, och vapnet skapades till processionen vid Karl X Gustavs begravning 1660. Ett medeltida sigill fanns men dess huvudmotiv, det norska riksvapnet, passade inte till ett svenskt landskapsvapen. Det fanns emellertid även ett mindre sigill, skapat på order av den danske kungen Kristian IV i Köpenhamn 1635, med en grupp om tre djur.

Djurgruppen var svårtolkad men vid 1884 års fastställande bestämdes att det är fråga om en älg som angrips av örn och varg. Vid det nya fastställandet 1935 bestämde man dock att det är fråga om en jaktscen – en älg angrips av dresserad hund och falk. För att undvika missförstånd försågs hunden med halsband och nu även falken med en bjällra på foten."

Med andra ord är alltså inte traditioner, vare sig de gäller supporterkultur vid fotbollsmatcher, tolkningar av landskapsvapen eller namngivande av inom Jämtlands län verksamma föreningar, huggna i sten!

Falkarna är ett ypperligt namn, anser jag, och jag är djupt tacksam att vi slapp en sjuhundrafemtielfte variant med något av prefixen Jämt-, Z- eller Storsjö-.

Nu tågar vi tillsammans bort genom Jämtlands gröna ängar!

Förra krönikan: Det blåser allt snålare kring oss med nedsatt fysisk förmåga

Här kan du läsa fler krönikor av Kicki Gustafsson

ÖP finns som app! Ladda ner här, till Iphone eller till Android:

Klicka här för att ladda hem för Iphone

Klicka här för att ladda hem för Android

Mer läsning

Annons