Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Resan från Umbrien

/
  • En gång var det stall. Nu finns parabol på taket som visar att hästarnas tid är förbi.

Annons

bröt vi upp före gryningen.

Mål ett: Auto-Grill.

Mål två: Sverige.

Uppdraget var slutfört. Olivoljan var tappad på butelj, etiketteringen var fixad, flaskorna lastade – utan ett enda kross.

Flaskorna klirrade i bagaget. Hunden lade sig till rätta där bak. Strålkastarna lyste upp det vackra morgonlandskapet.

Auto-Grill nästa.  Kaffe och macka och bulle. Inte dietistens dröm men gott.

Mot Milano!

Eftersom alla i bilen är intresserad av industriarkitektur gjorde vi en sväng genom och runt stan. Vi såg många betongbyggnader och plåthus och kom till den världskända Monzabanan. Det var där den svenska racerföraren Ronnie Peterson dog år 1978. Jag var sjuk den dagen och vi hade en barnvårdare hemma (finns de kvar?). När jag var uppe för att ta en Magnecyl hörde jag att Peterson dött. Ok, Monzatrakten var väl ingen stor naturupplevelse, om jag säger så. När vi fått vårt lystmäte av industriarkitektur tillgodosett körde vi mot Schweiz.* 

Det fanns en viss oro för att schweiziska gendarmer skulle lägga beslag på oljan – och kanske hunden.

– No oil here. No dogs!

Men inget hände. Det var som att köra in i ett EU-land.

Snart kom vi mot Sankt Gotthardtunneln på 2 100 m ö h. Den är 17 kilometer. 

1,7 mil.

17 000 meter.

Och det är mötande trafik, ingen dubbeltunnel, alltså.

I början av 2000-talet omkom fjorton personer då två lastbilar krockade och började brinna i tunneln. Varför kommer man ihåg sånt? Många miljoner klarar sig ju varje år. Att åka genom tunneln  var som att ha en keps på 53 kilo på skallen.  Oh, så skönt att se ljuset.

Nu jobbar man med en ny järnvägstunnel genom bergmassiven, på 57 kilometer. Jag hoppas det inte är samma firma som jobbar med Hallandsåsen.

på ett snobbställe vid motorvägen. Hovmästaren såg ut som en Monte Python-figur.

– Lika dyrt som en hel övernattning, sa ekonomichefen och gjorde några noteringar i sitt block från tyska Nordsjökusten.

Mot Tyskland.

Dock: Zürich industriarkitektur krävde sitt. Betydligt stramare linjer än i Milano.*

Mil lades till mil. Sängarna på skyltarna såg alltmer inbjudande ut. Vi svängde in i Tuningen, i Schwarzwald-Baar-distriktet, och hittade Kreuz Värdshus vid Bachstrasse. Där fanns god mat och fina rum – även doggen var välkommen. Det blev en och annan pilsner till schweizersnitzeln i den trevliga restaurangen.

– Man tycker nästan man är hemma när man kommit till Tyskland, sa någon.

Ja, vi tar en pilsner till.

– Är detta Bayern? frågade jag.

– Nej, Baden Württemberg.

I den delstaten bor elva miljoner. Konservativa CDU är i särklass största parti. Men det gick bra för oss, trots det.

Kreuz var det i särklass bästa övernattningsstället efter vägen (nu undantar jag huset i Umbrien). Ta in där om ni är söderöver.

och jag tror att hunden sov redan 19.30. Jag vet inte säkert, för jag sov då.

Vi bröt upp i gryningen efter att ha fått en fin frukost i Tuningen. Första målet var Stuttgart. Det bor cirka en halv miljon i stan, tre miljoner i närområdet. En sådan tusenårig stad sveper man inte bara förbi. Vi körde längs stadsgator och såg fina fasader, även ett och annat industriområde.*

Filosofen Georg Wilhelm Friedrich Hegel föddes 27 augusti 1770 i Stuttgart. Han kom att inspirera Marx och många andra tänkare.

Det finns flera bilmuseer i stan men vi körde norrut. Man ser mycket vackert från motorvägen. Autobahn är förtalad.

Vi stannade i Würzburg och åt. Det var E45 som gällde.

– Kassel är knutpunkten, sa kartläsaren och snart nog var vi i den stan. År 1943 bombades Kassel sönder. Fyra femtedelar av gamla staden förstördes och tiotusen människor omkom. Att resa i Europa är att resa bland tragedier.

Nästa stora etappmål var Hamburg. Och vi fick se stan. Dimman var borta. Under över alla under. Det bor 1,7 miljoner i Tysklands andra stad. Både Felix Mendelssohn och Johannes Brahms föddes där, liksom politikern Helmut Schmidt (s). Han var förbundskansler efter en annan nordtysk, Willy Brandt, och är i dag ett slags guru i tysk politik. När de rödgröna samarbetade kritiserades detta av alterman. Schmidt var avgjort en högersosse, typ Göran Johnsson, men inga jämförelser i övrigt mellan deras storhet.

Nu började dagen ta slut. Det var länge sedan vi lämnade Tuningen. Siktet var inställt på färjan i Puttgarden. Vi stannade och åt smörgås på ett ställe som då det gäller toaletthygien avgjort drog ned det  betyget för förbundsrepubliken som helhet.

med en bro som beräknas vara klar 2018 (om inte samma firma som bygger Hallandsåstunneln är inkopplad). Bron blir 1,9 mil och längst i Europa. 52 miljarder kronor beräknas skapelsen kosta men man har räknat ut att den betalar sig på tjugofem år. Även dubbelspårig järnväg ska ledas över bron. Fehmarn Bält-förbindelsen heter det gigantiska projektet.

Men nu satt vi på färjan, kollade in parfymsortimentet och köpte godis. Frågan var: stanna i Danmark eller klippa Öresundsbron? Chaffisen avgjorde. Det blev Öresundsbron och snart var vi i Malmö. Danmark är ju ett litet land.

Blodtryckstabletterna, den svagare sorten, var fortfarande borta. En teori är att de placerades på biltaket och föll av.

* = felnavigering, men om man hamnat i ett industriområde gäller det ju att göra det bästa av det.

Fotnot 1. Den svagare sorten av blodtryckstabletterna återfanns vid grundlig städning av bilen.

Mer läsning

Annons