Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Allt ljus på den som slåss för kryssen

Valrörelsen når solvarmt torg i Åre och fullsatt gymnasieaula i Östersund. För kandidaterna gäller det att inte bara sälja sitt parti utan också sig själva.
– Det behövs absolut, säger Anna–Caren Sätherberg (S) som vill att alla väljare ska kryssa.

Annons

Hon har knackat dörr en hel del senaste tiden. Det har också Saila Quicklund (M) gjort. Bägge bedriver egna personvalskampanjer. Trots att de toppar sina partiers riksdagslistor och med största sannolikhet kommer att komma in.

Men helt säker kan man ju inte vara. För i år är det lättare att ta sig in i riksdagen, även om man inte är förstahandsvalet för sina partikamrater. Personvalsgränsen har sänkts. 5 procent av rösterna räcker för att komma in.

Någon annan än ettan skulle med andra ord kunna skrälla. Som vid valet 2006.

När personvalet infördes 1998 var det för att pigga upp demokratin, få fler att rösta. Partierna själva var i olika grad entusiastiska. De mest tveksamma hade farhågor om personifiering, att det skulle blir i USA. De var också rädda för att förlora makten. Tänk om någon som partiet tyckte var bäst blev omkryssad av någon längre ned på listan.…

Det hände också. Inför valet 2006 stod Håkan Larsson (C) på första plats och Per Åsling först på tredje. När resultatet var klart hade Åsling fått nära 22 procent av länets centerröster.

Förra valet blev resultatet ännu mer övertygande. Och det är tydligt vilka väljare som har anammat kryssningen. De borgerliga. Hälften av alla centerpartister i länet satte ett kryss medan färre än var tredje socialdemokrat gjorde det.

På Socialdemokraternas riksdagslista deklarerar de första fyra namnen att de kampanjar för egen del, även om tvåan Gunnar Sandberg har sagt att han inte gillar situationen och trean knappast märks.

– Jag har inga problem med det. Vi jobbar för att väljarna ska kryssa. Och alla som står med på listan är kvalificerade att komma in. Alla företräder olika kunskap och riktar sig till olika målgrupper, säger förstanamnet Anna–Caren Sätherberg, Åre.

Hon följer en dag med ett av partiets affischnamn, Mikael Damberg, när han pratar inför gymnasieeleverna på Wargentinsskolan i Östersund. Han svarar i rasande fart på frågor om kärnkraft, allmän värnplikt och klimatpolitik men när han får frågan om vad Socialdemokraterna tänker om landsbygden lämnar han över till Anna–Caren, partiets talesperson i frågan.

– Det behövs fler utbildningsplatser och fler jobb, säger hon.

Företräder du partiet eller länet?

– Alltid partiet. Man får övertala internt om man ska påverka för länet.

Saila Quicklund har följt med biståndsminister Hillevi Engström till Åre för att träffa folk från Skistar och Ica-handlare Ocklind. Moderaterna vill veta vad det kostar om S får som de vill och höjer arbetsgivaravgifterna för ung personal. (4 miljoner kronor per år, svarar Skistar). (Vi kommer inte att ha råd att ha öppet till 22, svarar Ica-handlaren).

Saila Quicklund antecknar. Hon kallas "Norrlandspolisen" av sina partikamrater i Stockholm, säger hon och berättar att allt arbete för länet sker internt. Att lobba för länet gör hon innan partiet tagit beslut. Efteråt är för sent.

– Jag är ju framröstad här. Då försöker jag få så mycket resurser som möjligt hit. Varför ska man annars ha en representant i riksdagen härifrån? Utåt är jag lojal med partiet.

Den senaste tidens dörrknackningar har skrämt upp Anna–Caren Sätherberg.

– Jag har aldrig tidigare mött en sådan öppen främlingsfientlighet, säger hon.

Saila kallar det okunskap hos väljarna. Det finns mängder av missuppfattningar och myter om bidrag och ersättningar till flyktingar, säger hon.

– Jag ser det som en sport att få dem att ändra sig. Men jag har mött väldig aggressivitet. Folk river sönder flygbladen framför ansiktet på en. Och ändå är det mycket lättare att vara moderat nu än 2006.