Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt starkare röst för ett fritt Skottland

Nu har valrörelsen inför folkomröstningen i Skottland tagit fart. Kommer den 300 år gamla unionen att brytas upp?
Den 18 september går skottarna till valurnorna för att ge sitt svar på frågan "Borde Skottland vara ett självständigt land?"

Annons

Länge har det sett ut som om det kommer att bli en promenadseger för nej-sidan med den så kallade "Better Together"-kampanjen. Men på senare tid har det hänt något. Vårens opinionsmätningar visar snarare att det kommer bli ett väldigt jämnt val i höst, där Ja-sidan, "Yes Scotland", nu stöds av 40 procent av skottarna.

Men varför vill man bli självständiga? Är det inte just "Better together" (bättre tillsammans)? Många skottar känner i dag att de inte är representerade av Storbritanniens parlament i Westminister. Som ett exempel röstade skottarna bara in en konservativ parlamentariker i det brittiska underhuset 2010.

Det finns ett eget parlament för Skottland, som har makt över lag och rätt, utbildning, hälsa och näringsliv. Westminister ansvarar för Skottlands försvars-, välfärds- och utrikesfrågor. Sedan valet 2011 leder Scottish National Party, SNP, den skotska regeringen. Låt er absolut inte luras av namnet, SNP har inget att göra med till exempel mörkermännen i British Nationalist party eller liknande extremnationalistiska partier. Man lockar bland annat en stor del av landets muslimska befolkning. Partiet har drag av både socialdemokrati (progressiv beskattning och fri utbildning), grön politik (man sitter i den gröna gruppen i Europaparlamentet) och liberal företagsamhet. Men ett självständigt Skottland är partiets allra största profilfråga.

Skottland är för litet! utbrister vissa när diskussionen om självständighet kommer på tal. Cirka 5,3 miljoner invånare gör dem större än både Norge och Danmark, och marginellt mindre än Finland. För att nämna några exempel.

Skottland har väl inget mer än whisky! säger någon annan (vilket för övrigt inte är så bara), och glömmer bort att Skottland är Europeiska Unionens största olje-och naturgasproducent, att Skottland är en av Europas största turistdestinationer och att Edinburgh, huvudstaden, är Europas tredje största finanscentrum.

EU ja. Det finns fler regioner inom EU där diskussionens vågor om självständighet går allt högre. Katalonien i Spanien är ett exempel. Det verkar vara svårt för Jose Manuel Barroso, Europakommissionens ordförande, att hantera dessa allt starkare röster. Barroso är negativ till skotsk självständighet, och har sagt att ett självständigt Skottland inte automatiskt skulle gå med i unionen.

Nej, det är klart att de ska ansöka som alla andra. Men om skottarna väljer att bryta den 300 år gamla unionen med England, så finns det väldigt lite som tyder på att de inte skulle kunna bli fullvärdiga medlemmar i EU.

Omröstningen i september handlar inte om man är skotte eller brittisk: en undersökning för några år sedan visade att nästan tre av fyra ser sig som skottar. Blir det nej-sidan som vinner handlar det snarare om osäkerhet kring ekonomi och jobb, något som den sidan flitigt använder sig av. Det finns en osäkerhet om vilken valuta skottarna skulle kunna använda, då den brittiska regeringen, som försöker hålla ihop unionen till varje pris, avfärdat pundet som en möjlig valuta för ett självständigt Skottland. "Skottland skulle naturligtvis kunna ha sin egen valuta. Problemet är att den skulle påverkas kraftigt av den stora olje- och gas-sektorn", säger Ross Walker, Royal Bank of Scotland. Det skulle då kunna skada näringslivet. Att knyta en egen valuta till pundkursen är ett annat alternativ. Eller euron. Men, dessa alternativ betyder alla att makten över penningpolitiken finns någon annanstans.

Ett självständigt Skottland kan visst stanna kvar inom EU och visst behålla pundet, säger å sin sida Skottlands försteminister Alex Salmond, då ja-sidan avfärdar de negativa rösterna som skrämseltaktiker.

Och allt fler skottar verkar vara böjda att hålla med.