Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Allvar och tjim när aprilpoesi lästes in

Man skulle ha hört en knappnål falla.

Särskilt med tanke på den ekande resonansen i Rådhusets övre trapphall som på torsdag kväll lockat en uppmärksam skara poesiläsare för att uppleva något så ovanligt som poesiläsning på hög nivå.

Birgitta Lillpers från Orsa har fått i stort sett samtliga litterära priser man kan samla på sig, fast än så länge ”bara” varit nominerad till August.

Nu stod hon här och läste på sitt omisskännliga dalmål, ömsom ironiskt uppkäftig, ömsom starkt uppfordrande när hon fångar in allt från väderpresentatörernas hurtiga vardagsfraser eller för ut bilden på backen utanför huset där temperaturen kan vara nog så avgörande.

Hennes dikter står mitt i vardagen och fångar lysmaskarna vi har alldeles intill oss, ser de små rörelserna och väver plötsligt in Dürers kaststjärnor, varvar dem med ångor och syner, gärna med ett humoristiskt tilltal som blir extra tydligt när hon läser på sitt sjungande mål.

Peter Lucas Erixon är å sin sida gravallvarlig, han öser förakt över Albert Speer och alla hans hejdukar, men kan också stanna upp och njuta av det lätta apriljuset, känna doften av jorden som plötsligt väller upp när snötäcket dragits av.

Birgitta Lillpers hade gjort urvalet av bådas dikter, så de skulle korrespondera, april återkom lämpligt nog, också när hon höll sig uteslutande till nya diktsamlingen ”Industriminnen”, vars vackert broderade handduk på omslaget också ägnas kärleksfulla rader.

Hon besöker staden Tjim och hennes barska humor höjer uppmärksamheten hos de redan tacksamt lyssnande besökarna. Lucas tar oss med till en slåtter där brynets klang mot liens stål ackompanjerar räfsornas rytmiska tag.

Den timslånga läsningen har mycket hög densitet och är över nästan innan man hunnit komma ikapp och känna pulsen som de båda författarna förmedlar. ”Rådhusläsningen Östersund 2012” syftar på att Lillpers och Erixon gjorde en gemensam läsning också för 20-talet år sedan –så varför inte göra detta till en årlig tradition?

Lokalen var det som fick Birgitta Lillpers att önska sig en uppläsning just här och de kala stenväggarna klarade att suga upp poeternas röster, så lokalen fungerar även för detta ändamål.

Bakom arrangemanget står Norrländska litteratursällskapet och både biblioteket, kommunen och Svenska Akademien var medarrangörer, de senare hade av förståeliga skäl ingen representant närvarande.

Men fanns då kanske någon ansvarig lokal politiker på plats för att avnjuta denna exklusiva, för att inte säga unika kulturhändelse, som utspelade sig mindre än ett stenkast från kommunalrådens arbetsrum? Gissa en gång ...