Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

ALMEDALEN: Chock- och måsteläsningen för länets politiker

Är du politiker och jobbar hårt för att det ska gå bra för ditt parti i riksdagsvalet i höst? Sätt dig i så fall ned och ta ett djupt andetag!

Annons

I går presenterade TNS Sifo en stor opinionsundersökning med 3000 svarande: Här är de tre stora skrällarna:

S ligger runt 27%

M ligger runt 20%

FI är just nu inne i riksdagen.

Har du hämtat dig?

Då ska jag berätta om hur statsvetarprofessorn Sören Holmberg vred och vände på detaljer i väljarnas svar i hur de ser på sakfrågorna, ideologin och politiken.

40 procent av väljarna byter parti eller går mellan soffan och valurnan varje val nuförtiden. C och FP har den minst övertygade väljarskaran, C och FP-väljare uppger att de i liten utsträckning identifierar sig med partierna. Mest övertygade väljare har i stället V och SD.

KD, FI och SD är de partier som flest väljare uppger att de omöjligen kan tänka sig att rösta på och där visar SD högst tal.

S och MP har störst andelar möjliga väljare i andra partier (väljare som uppger att de rankar dem som god tvåa). Därnäst kommer FP och M.

SD har en mycket liten andel väljare i andra partier som kan tänka sig att rösta på SD, en stor skillnad jämfört med valet 2010 och delvis en följd av att SD redan fördubblat sina opinionssiffror. Sören Holmberg beskriver det som att SD har en "liten potential" över sin nuvarande stödnivå.

Ungefär 10 procent av väljarna, 600000 personer, uppger att de kan tänka sig att byta block. Dessa kan avgöra valet. När det gäller dessa överväger en hel del kvinnor i M att rösta på MP. Men en hel del män i S är beredda att gå till något alliansparti.

De stora rörelserna kommer troligen att ske inom blocken. MP ser ut att kunna locka ytterligare fem procentenheter från S. Det är särskilt S storstadsväljare som vacklar mellan MP och S. S riskerar också att tappa två procent till SD, men mycket få, en knappt mätbar andel, av S väljare överväger att rösta på FI.

– Vi vet från tidigare valrörelser att om V och S talar om ekonomifrågor så missgynnas FI. Men blir det mycket att handla om jämställdhet gynnas FI, sade Holmberg.

Professorn kunde inte nog understryka att för partier som mer eller mindre tydligt identifieras med en enda fråga, är det helt avgörande hur mycket plats den frågan får i slutspurten.

Övriga partier gör alltså klokt i att tiga ihjäl miljön, jämställdheten och invandringen om de inte vill att MP, FI och SD ska gå fram. C uppfattas inte av väljarna utmana MP om att vara bästa parti i miljöfrågor, långt därifrån.

Holmberg avvisar också helt teorin om att vänster-höger-dimensionen och sakfrågorna spelat ut sin roll i svensk politik till förmån för identitetsfrågor. Den är tvärt om fortfarande helt avgörande för hur väljarna lägger sina röster.

Sett till de 24 politikområdena väljarna får ranka ligger skolan, sjukvården och sysselsättningen högst, vilket de också gjorde 2006 och 2010. Skillnaden är att på samtliga dessa tre anser väljarna att de rödgröna har bättre politik än alliansen.

Försvars-, utrikes- och EU-politik har ökat något i betydelse, men politikområdena som verkligen seglat upp som allt viktigare är miljön och bostäderna. Också där anser väljarna att de rödgröna har de bästa förslagen.

Alliansen "äger" egentligen bara fem av de 24 politikområdena: näringslivspolitiken, privatekonomin, lag och ordning, utrikespolitiken och landets ekonomi.

2010 rankade väljarna alliansen högre i frågorna om skolan och sysselsättningen. Men nu har alliansen tappat dessa centrala politikområden.

När Holmberg går igenom vad som kan förmå alliansväljare att gå till de rödgröna är det om valrörelsen i stor utsträckning blir att handla om miljön, äldreomsorgen, sjukförsäkringar, sjukvård, kärnkraft och bostäder. Alliansen tappade övertaget i kärnkraftsfrågan efter Fukushima.

Frågorna som skulle kunna få rödgröna väljare att rösta på alliansen är näringslivets villkor, privatekonomin, utrikespolitiken, lag och ordning samt skatter. I dessa frågor anser väljarna att alliansen har den bästa politiken.

Professor Holmberg avvisar med bestämdhet att det skulle råda en vänstervind i politiken just nu. Väljarna lägger sig själva inte längre till vänster än de gjorde tidigare och de uppfattar inte heller att partierna gått vänsterut, samlat sett.

Den största enskilda rörelsen uppfattar väljarna för MP som rört sig tydligt vänsterut. En mindre rörelse vänsterut har också M noterats för. Högerut anser väljarna att KD och SD gått.

Låt mig avslutningsvis komma tillbaka till de aktuella partisympatierna för juni i TNS Sifos stora mätning som jämför med juni för ett år sedan. Jag nämnde ju de dåliga siffrorna för S och M och de goda för FI.

Till det kan tilläggas att bara sett till telefonsvaren skulle S junisiffra ligga runt 25 procent, ett tapp på nio procentenheter. Men de övriga partierna får som följer:

Vänsterpartiet 9 (+2)

Miljöpartiet 13 (+1)

Centerpartiet 5 (+2)

Folkpartiet 6 (-1)

Kristdemokraterna 4 (0)

Moderaterna 20 (-4)

Sverigedemokraterna 11 (0)

Något för alla politiker att ta sig en rejäl funderare på, alltså.