Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Amatörismen förvånar när diplomatin blir en lekstuga

Socialdemokraternas, ursäkta – regeringens erkännande av staten Palestina handlar mer om inrikespolitiska överväganden än ett seriöst försök att få till fred i Mellanöstern. Beslutet handlar mer om att blidka en Socialdemokratisk partikongress än att ta ett viktigt steg mot fred i Mellanöstern.

Annons

Agerandet kan i bästa fall kallas idealistiskt. I värsta fall omoget och ansvarslöst. Idealism har sin självklara plats vid studentpubens debatter men inte vid den internationella diplomatins förhandlingsbord. Erkännandet skadar Sveriges trovärdighet som utrikespolitisk aktör.

Agerandet är mindre än vad man förväntar sig från en Socialdemokratisk regering. Socialdemokraterna har trotts allt haft regeringsmakten i större delen av Sveriges moderna historia. Amatörismen förvånar därmed. Det är omoget och ansvarslöst.

Den svenska regeringen har försökt söka stöd i omvärlden innan sitt erkännande. Man kan konstatera att det inte gick så bra. Inget land har valt att ansluta sig till Sveriges linje. Man kan också ifrågasätta om regeringen har stöd från det svenska folket i detta beslut.

Det är med syrliga kommentarer människor beskriver USA:s roll som världspolis. Men faktum är att rollen inte är självpåtagen utan efterfrågad av omvärlden. Världen behöver starka aktörer som garant mot att geopolitiska konflikter spårar ur. USA:s betydelse för fred och stabilisering i Mellanöstern ska därför inte underskattas. Även om landet får kritik för diverse invasioner. Relationen mellan Israel och Palestina kan inte granskas ensamt. Israel är i dag ett ensamt land omringat av totalitära stater med en fientlig inställning till landet och dess folks överlevnad. Frågan om fred mellan Israel och Palestina bör därför handla om fred mellan Israel och arabvärlden. Och en sådan process kräver USA:s deltagande.

Jänkarna gav ett snabbt och blankt nej på Sveriges förfrågan om ett erkännande. Det är direkt uteslutet att ett erkännande skulle komma i närtid. Oavsett om demokrater eller republikaner styr i Washington.

Det finns dock andra globala aktörer som skulle kunna ersätta USA:s position som global ordningsman. Till exempel EU.

Men EU saknar i dag en enad röst i utrikespolitiken – och vägen mot en enad röst undermineras nu genom den nya regeringens första utrikespolitiska beslut. EU:s medlemsländer däremot svarar precis som USA med ett blankt nej. Man kommer inte erkänna Palestina. Inte heller våra grannländer vill ansluta sig till den linjen. Faktum är att regeringen inte ens har stöd från den egna riksdagen i detta beslut.

Ingen av Sveriges vänner ville ansluta sig till den diplomatiska lekstugan.

Att Sverige står ensam i detta beslut har en självklar bakgrund. Varför skulle det internationella samfundet belöna en förhandlingspart som inte tagit några steg mot en fredsprocess? Som inte förmår att kontrollera sina egna gränser och som är kidnappat av terrororganisationen Hamas? Det tillhör ovanligheterna att den som gör fel också blir belönad. Det gäller allt ifrån barnuppfostran till internationell diplomati.