Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Analys: Dags att återta glesbygden

Det är så klart överdrivet att kalla glesbygden het men något har hänt. Vartenda riksdagsparti har presenterat ett landsbygdspolitiskt program. Till och med Folkpartiet som aldrig tidigare har tyckt att det behövdes.
En del är mångordigt, luddigt och känns långt bort från landet medan andra listar konkreta förslag. De är ändå tecken på något som det fanns mindre av 2010.

Annons

Organisationen "Hela Sverige ska leva" tycker sig se ett ökat intresse.

– Vi tror att det är besvärande för alla politiker att Sverige har den största urbaniseringen i Europa, säger Åse Blombäck, en av två ordförande.

När Riksdagens utredningstjänst sammanfattade fem av alliansens år vid makten (2006-2011) blev resultatet att 14 000 statliga jobb under den här tiden hade försvunnit från Sverige utanför storstäderna.

Ingen vet förstås vad som hade hänt med en annan majoritet. Miljöpartiet använder de 14 000 statliga jobben i sin valrörelse, men lovar inte att återställa dem.

Inte bara statliga jobb har försvunnit. På 15 år har dagligvarubutikerna i Sverige minskat med en fjärdedel, mest utanför tätorterna. 2012 hade 7 300 personer mer än 20 minuter i bil till närmaste butik. Det är 200 fler än året innan.

Går det att rå på sådana krafter med politik?

Förresten - om språkets förändring är en spegel av verkliga förändringar är det kanske symptomatiskt att programmen heter landsbygdspolitiska och inte glesbygdspolitiska. Ordet "glesbygd" hörs allt mer sällan. Vissa politiker tar det inte i sin mun. Betyder det att politikerna bara vurmar för de pittoreska bondbygder som ligger på pendelavstånd från en stad? Att de har släppt den verkliga glesbygden?

Ronny Svensson, känd landsbygdsdebattör från Leksand, hör också till dem som undviker ordet helt. Och det är för glesbygdens bästa, säger han.

– Därför att människor som inte är insatta förknippar glesbygden med områden i Norrland bortom all räddning, som förlorarbygder där tågen redan har gått. Om man säger landsbygden menar man hela Sverige och de flesta ser framför sig levande bygder när de hör ordet. Hellre det än att de ser en förlorarbygd.

– Man skåpar inte ut glesbygden bara för att man inte säger ordet, man besparar bara dem som bor där fördomar. Det är viktigt att behålla ett positivt begrepp så att inte fördomsutvecklingen får fortsätta.

Vad skulle Glesbygdsverket ha gjort om det hade funnits kvar? Bytt namn? Det är kanske dags att återta glesbygden?

Som reclaim the streets, fast tvärtom.