Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anarkisten Alkberg får göra som han vill

Alkbergs speciella scennärvaro i kombination med lyriken får mig att vilja bli kär och tillsammans ­bara för att sedan bryta upp.

Annons

Ut med jobb och vardag och in med pingisbord och öl. Det är fredag och ”Club Corazon” bjuder på livemusik på Storsjöteatern.

Lokala duon Cujo is a cat bestående av Robin & Alexandra Lindqvist inleder kvällen med såväl lokala som globala covers. När de kickar igång aftonen är det glest nere i källaren men för varje låt de river av ökar mängden lyssnare och också applåderna – välförtjänt – och mot slutet av deras framträdande börjar lokalen fyllas ordentligt.

Efter en kort paus är det dags för kvällens andra förakt i form av Magnus Ekelund, som själv på scenen river i med både sitt gitarrspelande och sjungande. Även om jag tycker att hans röst sviker vid ett par tillfällen ger han ändå ett positivt helhetsintryck, och Nina Rochelle-covern sitter extra bra.

Vid 23.30-snåret är det så dags för kvällens huvudnummer då Mattias Alkberg gör entré backad av fem instrumentalister. Det är explosivt, det är drag, det är rock. Efter en energisk start tas tempot ner en aning, och för mig står ”Helgen v.51” ut som en av konsertens höjdpunkter.

Han har fans på plats, vilket märks när han presenterar låtarna och får jubel till svar. Alkberg är teatralisk på scen – armarna lever sitt eget liv. Tyvärr drunknar sången alltför ofta alltför mycket i bandet, men det vägs upp av hur de väver in episka, drömska och stegrande bryggor i låtarna, även om det ibland kanske svävar iväg och blir lite väl långa låtar.

Alkbergs speciella scennärvaro i kombination med lyriken får mig att vilja bli kär och tillsammans bara för att sedan bryta upp. Han rockar på i över en timme och bjuder till publikens jubel på ett gäng extranummer, bland annat en Nationalteatern-cover, och det är ju aldrig fel. Man får faktiskt göra vad man vill när man är anarkist.

Sebastian Mellergård