Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anders Ramsell: "Man ska inte ta saker för givna"

Akvarellmuséet på Tjörn visade i somras Anders Ramsells verk, som består av över 12000 små målningar, där han tolkade science-fictionklassikern Blade Runner. Den 19 oktober har han vernissage på Ahlbergshallen, där han kommer att visa filmen och ett urval av originalmålningarna, som tog ungefär två år att göra. Nu går han första terminen på Konstfack och avslöjar att han inte väntat sig att verket skulle tas emot så väl och leva vidare.

Annons

• Vad kommer du att visa på Ahlbergshallen?

– Det blir mitt projekt Blade Runner. Och ett urval av inramade originalakvareller ur filmen.

• I somras visades ditt måleriprojekt Blade Runner i ett eget rum på akvarellmuséet på Tjörn. Vad tänkte du när du stod där?

– Jag kände mig privilegierad. Jag fick möjlighet att bo i en av de fina gästateljéerna precis vid vattnet och jag fick jobba med de duktiga människorna där. Det var min första utställning på ett museum och det kändes speciellt att ha blivit inbjuden. Dessutom kom det många och tittade, vilket jag verkligen inte tagit för givet. Jag tycker inte man ska ta saker för givna.

• Verket består av 12597 små akvarellmålningar. Tänkte du från början att du skulle göra över 12 000 målningar?

– Jag hade räknat ut att det skulle bli över 10000 bilder. Men egentligen är det ju fler bilder än vad som kom med i filmen, eftersom en del är bortsorterade för att de inte funkade.

• Hur lång tid tog det att göra alltihop?

– Jag började i mars 2011 och var klar i november 2012 med måleriet. Totalt tog det ungefär två år. Innan dess hade jag experimenterat och tränat inför projektet också.

• Hur kom du på idén?

– Jag har egentligen inget rakt svar på det, den är resultatet av en längre process. Men i oktober 2010 var det en utställning på Färgfabriken Norr, Nordens u-land, med verk av 10 isländska konstnärer. Bland verken fanns en animation där konstnären använt kolteckningar. Jag tyckte om den och insåg att det skulle kunna vara något för mig. Jag började experimentera och tänkte att jag skulle vilja göra en egen version av något. Det blev Blade Runner.

• Varför just den filmen?

– Jag provade mig fram med olika tekniker, bland annat kol och blyerts. Blade Runner är en visuell film med långsamma tagningar och närbilder och jag trodde att den skulle passa bra att göra med akvarellfärger. Det fungerade bra tekniskt för mig och är en film jag tycker om. Det var nödvändigt, eftersom man tittar på den så mycket. Nu är det ju ett tag sedan jag gjorde den, jag kanske skulle ha haft ett tydligare svar i mars 2011. Jag hade inte väntat mig att den skulle tas emot så bra och leva vidare.

• Det är ju en science fiction film som utspelar sig 2019 i Los Angeles, där människor har lyckats tillverka robotar som inte går att skilja från vanliga människor och som används som slavar. Är det innehållet i filmen som också intresserad dig?

– Valet av film hade främst visuella orsaker. Men filmen är intressant för att den tar upp frågan om vad mänsklighet är. Till exempel att man kan få idéer som verkar konstiga, men som man måste genomföra. Om man är replikant, hubbot eller robot hade man nog prioriterat andra saker än att måla över 10000 akvareller, men då hade det heller inte blivit något verk.

• Du kom in och går första terminen på konstfack. Vad betyder det för dig?

– Oerhört mycket. Jag har arbetat länge på att bli antagen. Jag blev också antagen till Valand i Göteborg, men jag anser att den bästa skolan finns här i Stockholm. Konstfack passar mig bäst. Jag har insett att högskoleutbildning är ett steg i rätt riktning för att kunna gå från hobbynivå till att jobba med konst på heltid. Det är många hundra sökande och 16 blir antagna, så något rätt har jag gjort.

• Är det något särskilt du ser fram emot att få utveckla?

– Animation till exempel. Men eftersom jag nu har ateljé också så ger det möjlighet att kunna måla i lite större format.

• Du har både varit inne på att bli journalist och frisör förut, har du släppt de tankarna nu?

– Utomstående kan kanske tycka att det är olika inriktningar, men för mig hänger de ihop. Alla är kreativa yrken på olika sätt. Men konsten har alltid legat som grund, den har bara tagit sig olika uttryck.

• Kommer du att flytta tillbaks till Östersund när du är färdigutbildad tror du?

– Ja, utgångspunkten nu är att flytta tillbaka. Men det är långt framme i tiden.

• Men många anser ju att Östersund satsar för lite på kulturlivet?

– Det kan man tycka en hel del om. Men även om utbudet är skralt kan man nå ut med det man gör var man än sitter. Konstutövandet är inte beroende av vad som finns i staden. Men visst är det konstigt att det inte finns något kulturhus i Östersund när det finns ett i Handen där jag bor nu. (Handen är huvudort i Haninge kommun som bara är något större än Östersund).

Artikeln kommer från 100% Östersund.