Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna-Britt Örnfjäll

En offensiv optimist har lämnat oss. Ja så kan man med lite nymodiga termer beskriva min mamma, Anna-Britt Örnfjäll, född Jonsson.

Annons

Hon växte upp tillsammans med tre syskon på Jontegården i Högarna. Efter folkskolan fick hon möjlighet att läsa vidare och ta realexamen genom dåtidens distansundervisning. Därefter följde seminariet i Härnösand och 1952 fick hon sin första tjänst som folkskolelärare i Nästansjö, Vilhelmina. Där träffade hon min pappa, Torkel, som bodde i hyresrummet bredvid och jag kom som deras enda barn 1954. Mamma älskade sitt jobb och var barnledig i fyra månader fram till skolstart, vilket innebar att jag fick förmånen att även få en dagmamma.

Vi flyttade 1960 till Ragunda. Mamma fick ett nytt lärarjobb, blev skolan trogen hela arbetslivet och hade bara gott att säga om sitt arbete och sina elever. Som den sällskapsmänniska hon var, lade hon stor vikt vid att lära eleverna att dansa. Att spela teater kunde också finnas på schemat och de gånger hennes klass vann länsfinalen i friidrottstävlingen Mjölkkannan, då firade hon yrkesmässig framgång.

Till varje skolexamen köpte mamma alltid en ny fin klänning och gärna en stråhatt till.

Mamma var en utåtriktad, glad och färgstark person, nyfiken på allt som var nytt. Hon visste vad hon ville och tyckte om och var modern i mat och kläder, inspirerad av Damernas Värld och Femina. Viljan att ta del av nya saker gjorde att intressena blev många och avlöste varandra över åren. Böcker, lyrik, foto, gymnastik, utförsåkning, orientering, fiske, resor, folkdans, föreningsliv, batik, teckning, målning, vävning med mera. Ja, listan kan faktiskt göras ännu längre.

Mamma tänkte alltid framåt, sa oftast ja, sällan nej och kunde bestämma sig blixtsnabbt för vad hon ville. Blev det sen till exempel ett felköp så var väl inte det något stort bekymmer. Hon var på sitt sätt familjens talesperson och det fanns alltid en vers eller diktad visa till släkt och vänners bemärkelsedagar.

Hon var genuint intresserad och engagerad i de människor hon träffade. Hon behöll, trots de sista årens sjukdom, sitt ljusa sinnelag och viljan att sjunga. Själv är jag glad och tacksam över att ha haft en offensiv optimist till mor och förebild.

Karin

Annons