Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Kråik gick in i väggen – men hittade tillbaka

För Anna Kråik stod det tidigt klart att musiken skulle ha en viktig roll i hennes liv. Barndomen minns hon som en enda lång musikal. Hon ville sjunga. Högt, klart, ljudligt. Målet var att bli operasångerska.

Annons

– Jag skolade mig i klassisk musik, var extremt målinriktad, tog privatlektioner i sångteknik och övade jämnt. Men allt slutade med att jag gick in i väggen, tappade glädjen och slutade helt. Jag sjöng ingenting. Jag blev helt tyst.

• När kom jojken in i ditt liv?

– Långt senare. Man blir som en omskakad gammal julgran när man går in i väggen. Torra barr ramlar av, bara de viktigaste blir kvar. Något barr som satt kvar väckte min nyfikenhet för en jojkworkshop i Umeå 2003. Då hade jag inte sjungit på flera år och ville egentligen inte delta, mest bara titta på. Men något hände. Det var som om jag hade varit ett ostämt instrument som plötsligt blev stämt, det klingade och vibrerade i hela kroppen.

• Kom du inte i kontakt med jojk som barn?

– Nej, jojken fanns inte där när jag var barn. Den hade varit förbjuden så länge att den nära på utplånades. Min mamma har gått från att vara tveksam mot jojk till att omfamna den helt.

• Hur skulle du förklara jojk?

– Det är som melodiska fotografier. Allt du ser och upplever kan du jojka. Det är inte sång av ord och text utan man använder rösten mer som ett instrument och gestaltar känslan. Jag tror det är det som kan göra folk förvirrade.

• Vad betyder jojken för dig i dag?

– Den är en del av vem jag är, hur jag uttrycker mig. Den är min terapi, mitt sätt att ventilera känslor. Jag jojkar lika gärna till en låt på radion som för mig själv, tillsammans med dottern eller inför publik.

Anna Kråik

Ålder: 36 år.

Bor: Glissjöberg.

Gör: Frontperson i gruppen Halhta Tjalhta, ”nästan omöjligt” på sydsamiska, som framför sydsamisk jojk med inslag av jazz. Arbetar som Samisk språkambassadör på Östersunds kommun.

Musik jag lyssnar på:

– Av naturliga skäl spelas mycket samisk musik hemma hos oss, Mari Boine, Sofia Jannok, Jon Henrik Fjällgren, Adjagas, Niko Valkeapää för att nämna några. Den samiska musikvärlden växer så det knakar så det finns något för alla. Annars gärna jazz och folkmusik där två favoriter är Jeanette Lindström och Sofia Karlsson.

Längtar till i sommar:

– Att åka till Ljungris och märka kalvar. För oss som inte arbetar dagligen på fjället är det årets höjdpunkt. Alla samlas och man får se alla renkalvarna. Det är också en viktig tid för alla barnen som ska lära sig hur man beter sig, hur renarna beter sig och hur du ska vara.

Annons