Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anny Berglin får ta emot hot varje dag

Tänk dig att du får ta emot dagliga hot. Att du varje gång du öppnar din dator eller din mobil möts av kränkningar. Eller att de så kallade nättrollen och hatarna ständigt försöker få tyst på dig.

Det är vardag för Anny Berglin, med rötterna i Östersund.

Annons

Hon är en av landets viktigaste och kanske mest anonyma opinionsbildare och en av personerna bakom nätsajten "Inte rasist men ...".

Och hon är troligen en av Jämtlands modigaste människor.

Själv skriver hon lakoniskt på twitter: "Väldigt länge sedan jag skrev något provocerande nu. Typ att alla människor är lika mycket värda."

Anny, född och uppväxt i Östersund, bor i Varberg tillsammans med sin sambo. Hon är arbetslös, han jobbar som DJ. Jag fick tag i henne genom ett sms:

– Kan jag ringa dig?

– Inte just nu. Sambon har jobbat natt och sover. Vi bor i en pytteliten garderob till lägenhet så det finns ingenstans att smyga undan.

Några timmar senare hade vi kontakt och jag frågade:

• Vem är Anny Berglin?

– Bra fråga! Jag är 28 år, och just nu är jag arbetslös efter att tidigare ha jobbat för 118100 i gamla LT-huset i Östersund. Det var en turbulent tid där jag var fackligt aktiv och det blev mycket krångel. Till slut lades företaget ner. Jag blev lite less och flyttade till Stockholm där jag sedermera träffade min blivande sambo. Han råkade vara från Varberg, så nu bor jag här.

Fackligt aktiv, stark feministisk röst, politiskt aktiv, och ett starkt engagemang mot rasism, har du alltid stått på barrikaderna?

– Jag har i alla fall ända sedan jag läste om FN och flyktingar och orättvisor i mellanstadiet varit intresserad av sådana frågor. Det engagemanget har växt med åren.

För ett drygt år sedan startade hon tillsammans med två andra personer med liknande engagemang sajten "Inte rasist men ..." Målet var att sätta fokus på Sverigedemokraterna och få övrig media i landet att ta debatten.

• Hur har det gått?

– Över förväntan. Vi siktade på att inom två år få en miljon besökare, och det lyckades vi med redan första året. Det har gått oerhört fort att slå igenom. Vi har också märkt att landets media har blivit bättre på att ställa de kritiska frågorna till Sverigedemokraterna.

• Vilken linje driver ni?

– Vi jobbar hårt med att visa hur partiets ledning är tuff mot gräsrötterna. Partiets höga företrädare kommer undan med väldigt hårda saker, medan de lokala mindre företrädarna för partiet är de som blir utslängda. Samtidigt lyckas de behålla sin roll av att vara underdog, någon som det är synd om.

• Man får en känsla av att många som fångas av SD och andra invandrarkritiska eller främlingsfientliga strömningar inte är tillräckligt källkritiska?

– Det är också vår känsla. Jag tycker att just källkritik borde vara ett givet ämne i högstadiet.

• Du får uppleva mycket hat?

– Jag visste ju hur det skulle bli. Jag fattade att jag inte skulle kunna starta det här ostraffat. Jag är kvinna och därmed också mer utsatt än de andra. Männen blir också hånade och retade, men det går inte att jämföra. Jag får ta emot uttalade hot och är ofta i fokus för otrevliga inlägg på olika rasistbloggar. Jag borde inte läsa men gör det ändå för att eventuellt kunna polisanmäla. Det jobbigaste hittills är nog ett vanligt pappersbrev jag fick på min födelsedag. Där stod "Grattis på födelsedagen Anny!" Och sedan avslutades det med att jag skulle dö.

På nätet är det något hela tiden, berättar Anny. Det är hot och kränkningar på twitter, facebook och i bloggkommentarer.

– Där är det lättare att avskärma sig, men samtidigt är det naturligtvis jobbigt. När jag öppnar mejlkorgen vet jag vad som kan ligga där. Jag blir mest bara förbannad eftersom deras främsta syfte är att tysta en meningsmotståndare.

Det finns till och med en bloggare som tagit till sin uppgift att skriva om Anny.

– Det är en person som kallar sig Stefan K och som är något av en Anny Berglin-specialist. Där skriver denne om hur jag ständigt visar mitt uppenbara Sverigehat.

När ett antal kvinnliga journalister tidigare gick ut och berättade om det näthat de fick utstå blev det väldigt uppmärksammat och diskussionen kom i gång. I dag är det många som ställer upp som stöd på olika sätt.

– På twitter får jag väldigt mycket stöd och det har nästan blivit som en samlingsplats för oss

• Har du någon gång funderat på att hoppa av?

– Nog har jag funderat, men trots hoten så gör jag inte det, då vinner de ju. Inte rasist men ... fortsätter i alla fall fram till valet 2014, sedan får vi se.

• Men någonting blir det?

– Ja, troligen. Det är en ständig fajt, det finns mycket att vara upprörd och arg över.

Annons