Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äntligen – en maffig mönstring av lokal konst!

/
  • Samling runt den funderande flundran med några av utställarna, från vänster Ewa Carlsson,  Björn Dahlström, Jimmy Dahlberg, Gunnel Lundholm, Annika Nordin, Staffan Alm, Åsa Maria Hedberg, Susanne Frunck och Linda Svedberg.
  • Svart tagel hoptvinnat till en hängande installation som kommenterar läget i Syrien, Lars Wreiding hjälper Jini Hedblom med monteringen.
  • Hör ni mig? Staffan Alm visar lerfigurer, centralt placerade i den stora utställningshallen.
  • Samlingsutställningen K 75 på Exercishallen visar en explosion av kreativitet och allra roligast är de som verkligen tar för sig och utnyttjar ytorna, som här Linda Svedbergs teservis
  • Hundväskor i olika serigrafier av Ewa Carlsson.

Annons

För några år sedan tilläts Färgfabriken Norr – efter inledande fyrverkerier – att pysa ihop som en sufflé. Ingen ansvarig ville eller orkade rädda den enskilt största konstsatsning som Jämtland upplevt i modern tid.

Men nu i helgen lever lokalen upp igen, fylld till bredden av den största mönstring som skådats av nutida lokala konstnärers verk.

Exercishall Norr, som lokalen numera kallas, är plats för den ambitiösa "K75" – en gemensam jubileumsutställning för både Härke konstcentrums ateljéförening, Drejeriet och Östersunds Kollektiva Grafikverkstad, som i år fyller vardera 20, 25 respektive 30 år.

– Vi har märkligt nog aldrig samarbetat fullt ut på det här sättet tidigare. Men när vi började resonera kring saken i fjol kändes det rätt. Och även om vi just nu är ganska slutkörda så känns det fint att vara här, säger keramikern Björn Dahlström, som ursprungligen tog initiativ till Drejeriet.

– Färgfabriken bjöd aldrig in oss lokala konstnärer, vilket i efterhand känns lite konstigt. Men "K75" visar nu faktiskt fler verk än Färgfabriken gjorde på någon av sina utställningar, inklusive den stora invigningen, säger Björn.

Konstnären Annika Nordin har tillsammans med några kollegor jobbat fram katalogen, som inte främst visar verk ur utställningen, men verk av samtliga utställare:

– Vi skulle inte ha hunnit göra en trycksak om det som visas här eftersom många verk fortfarande inte är klara. Man kunde visserligen ha gjort en dokumentation efteråt, men vi hinner inte allt, säger Annika.

Och ända in i det sista spikades och fejades det i lokalerna. Åsa Maria Hedberg mixtrade med elkontakter till ett inglasat bås med sittplatser:

– Jag är trött på alla sms och mejl där man hälsar till varandra. Här har jag gjort hopknycklade brev i keramik och alla intima samtal som blir verklighet inne i den här kiosken ger utslag på en equalizer i rutorna på kuren, berättar hon och ser finurlig ut.

Finurlig är också Lina Svedbergs teservis med det bedrägliga namnet "Hemtrevnad". Tekannan är perforerad och har en tuppkam av knallröda stearinljus, medan kopparna är spikförsedda eller knyter sig samman som köttätande blommor:

– Här är konjunkturen, säger Linda och viftar på en vissnande svansbit.

Lika lekfull är Jakob Danhards "Undra sa flundra" – en hiskeligt stor och orange herrflundra som med plutande mun kliar sig i skallen. Tillverkad i frigolit, vilket inte brukar räknas som keramiskt material:

– Vi har inte velat vara för stränga, hellre får man prova sig fram fritt. Jakob började med spackel, sedan blev det detta, skrattar Björn Dahlström.

Lika fritt materialval har keramikern Jini Hedvall till sin "It´s raining in Syria" – en flera meter hög hårboll som hänger ned från taket, om än gjord i svart tagel.

– Riktigt hår hade förstås varit ännu häftigare.

Jimmy Dahlberg visar foton av norrsken applicerade på borstad aluminium och intill dem en ständigt böljande sidenvepa som rör sig ungefär som himlafenomenet.

Anders Suneson har snickrat ihop tre kubistiska små mästerverk av träbitar som kanske var överblivna i snickarboden, eller så är de figursågade med stor exakthet – resultatet är poesi i rörelse.

Och så går det på i en lustfyllt varierad utställning med nyfikna idéer – plus mer traditionell grafik, jättelika oljedukar av Kåre Henriksson, strama skulpturer, en videoinstallation av MalinMatilda Allberg, serigrafier, monotypier, olika snitt.

Sammanlagt medverkar 55 utställare, alla har fått lämna in fem verk var, men allt har inte fått plats. Och för hängningen har man anlitat Jamtlis konstchef Sten Gauffin. Nästan samtliga verk är nygjorda för "K75":

– Så detta har lett till en väldig aktivitet i ateljéerna, folk har verkligen jobbat intensivt inför utställningen, säger Björn.

Under utställningstiden ordnas dessutom en rad föredrag och träffar, exempelvis är länets alla konstföreningar inbjudna till en gemensam träff, det blir Pecha Kucha och mycket annat.

Annika Persson, som är den enda utställaren som är medlem hos alla tre jubilarerna, visar en liten krabat i bur – "Kameleont nr 11" - det enda verk som inte är till salu.

Då kan man notera att priserna på de enskilda verken varierar från 650 till 100 000 kronor, det är bara att fundera på vad plånboken och vardagsrummet tål, således.

Men lokalen kommer här äntligen till sin rätt igen, för denna massiva mönstring av Östersunds konstliv, i alla delar skapat av konstnärerna själva. Så då kan vi väl förvänta oss att det här är början på en serie årliga liknande utställningar i hallen?

Annika Nordin och Björn Dahlström får något plågat i blicken:

– Hmm, just nu är vi helt slut. Men visst vore det roligt. Kanske vi kan starta om och köra vartannat år?

Men detta är ju en unik kraftsamling som ni äntligen gör?

– Äntligen är ordet. Det känns som helt rätt beskrivning, säger Annika Nordin och ler.

Mer läsning

Annons