Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är det en skam att vara fattig?

Apropå föreställningen "Det är dyrt att vara fattig": Min mycket svenska mormor sa: "Det är ingen skam att vara fattig, men man kan klippa fransarna". Det sista hänsyftade på morfars byxor som fransade i byxbensfållen.

Annons

Och inte skämdes vi för vår fattigdom, då på 1940-talet. Vad har hänt sedan dess? Eller var det skamligt att vara fattig i Sverige redan då (vi bodde i Finland)?

Sverige har alltså en ökande skara barn som är fattiga och skäms för det. Det måste ha varit "i säck innan det kom i påse", och säkert inte bara mammas eller pappas, utan ganska rejält i omgivningen.

När borde en människa skämmas? Jo, när hon trampar på sitt eller någon annans människovärde.

Om hon skäms för att hon är fattig har hon kopplat människovärdet till plånboken. Tjock plånbok, stort människovärde. Tunn plånbok, föga människovärde.

Hur blir det med självkänslan och självuppfattningen för ett barn som inte har människovärde, det vill säga inte upplever sig ha människovärde?

Av det jag läser i tidningar (som för all del inte alltid är 100-procentigt pålitliga) verkar det som att "etablissemanget", framför allt moderater och socialdemokrater, kopplar människovärdet till penningpungen eller, ännu värre, saknar uppfattning över huvud taget om människovärdet.

Det skulle bli mycket lättare (i alla fall för mig) att veta hur jag ska rösta om alla partier klart och enkelt redovisade vad människovärde är för dem.

I väntan på upplysning:

Tudi Tamelander

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel