Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Är kuk i bruk och vad sägs om kissemurra?

Elin Olofsson om det mänskligaste av det mänskliga.

Annons

Jovisst, jag satt med en pläd om benen och bläddrade i boken Måleriets historia (jag är ju en finkulturell människa förstår ni, i mycket korta stunder alltså) och tänkte skriva något lagom upphetsande om konst och kön, apropå Stockholms lokaltrafiks velande om reklamen med de 2000 år gamla brösten och om vaginamålaren Carolina Falkholts nya snoppmålning på en vägg i Borås, som räcker fingret åt SD.

Det var precis där jag körde fast.

Vagina? Snopp?

"Är vagina det lämpligaste ordet för det kvinnliga könsorganet i en krönika i husorganet ÖP? Och vad säger ni om snopp? Penis låter lite läkarlinjen" undrade jag försynt på Facebook och Twitter.

"Personligen tycker jag att ordet vagina bara täcker själva slidan. Det kvinnliga könsorganet består av fler delar. Snopp tycker jag är lite dagisvarning på. Å andra sidan är inte åderpåle särskilt vackert ..." skrev en vän genast.

"Vagina och penis, snopp och snippa, fitta och kuk, sköte och manslem, tänker att det är så det hänger samman, om man vill ha samma värdeladdning i orden", skrev en annan.

"De gamla betydelserna av orden ställer allt i ny dager. Kuk är en liten utväxt på ett träd och en fitta är en våt sommaräng", en tredje, möjligen en mera poetiskt och etymologiskt sinnad sådan.

Och sedan var min fridfulla stund med konsthistorien över.

Synpunkterna vällde in.

Nåja, nu försöker jag få det att låta som om jag själv inte var intresserad av att veta vad folk kallar saker och ting – men det var jag ju så klart, jag ändrade ju som ni märker hela inriktningen på krönikan bara för att få skriva kuk i tidningen. Så barnslig är jag.

"Sammanhanget styr ordvalet, även åldern på den beskrivna, före könsmognad beskrivs könsorganen med ett ord, efter med andra, (plural). Medicinska sammanhang har egna ordval liksom sängkammarsammanhang", var ytterligare en genomtänkt kommentar på Facebook, liksom "petternicklas går ju bort, likaså kissemurra".

"Mina döttrar sa alltid jämtskans tuppa, det är fint och stolt tycker jag", skrev en annan bekant – och jag kom att tänka på att jag hört både tuppa och höna på jämtska, och det är ju särskilt intressant om man anlägger ett genusperspektiv på hönsgården.

Vi enas om att det i alla fall är glädjande att det ohyggligt fula och helt felaktiga "framstjärt" försvunnit ur könsorgansvokabulären och att "snippa" i stället tagit plats i språket, åtminstone i de lägre åldrarna.

"Vad säger Grottbjörnens folk?" Tror facit finns där, hävdade en litterär debattör – och fick svar direkt av en annan:

"I Grottbjörnens folk vill jag minnas att termen var 'Den duniga kullen'. Har länge tänkt att det vore ett bra namn på en katt."

Och debatten fortsatte – men vi stannar där.

Krönikan om konsten frös inne, men det blev en om det mänskligaste av det mänskliga istället. Om språket, alltså – vad trodde ni?