Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Arbete: Klä av sig naken framför främmande män

Oxana dansar för att kunna skicka pengar hem till Ukraina. I de små privata båsen tänker hon på annat än att hon är naken inför en främmande man.

– Jag tänker på pengar: 500 spänn, jag ska skicka dem till mamma, säger hon.

På McDragans i Mörsil kommer de flesta av stripporna från Estland. Hitlockade av en internetannons med löfte om minst 500 kronor i lön varje dag.

Gröna och blåa lampor lyser upp entrén till McDragans i Mörsil. Det är fredag en lönehelg och klubben har haft öppet i två timmar. Klockan är 18 och här är stendött. En man kommer ut ur det gula gårdshuset och möter oss. Inne i själva klubben råder lugn. Vid den lilla scenen sitter tre anställda i en soffa. De två kvinnorna ska strippa om några timmar, men nu är de klädda i myskläder. En sitter med laptopen i knät och kollar på Facebook. Ingen vill prata.

Inne i den större lokalen är det som att tiden stått stilla sedan 1973. Borden och stolarna är av gulnad furu och av rustik design. Tre hokus pokus barnstolar i plast står vid bardisken som ett minne från tiden då barnfamiljer vallfärdade till värdshuset. En ensam uppstoppad ripa kurar i en fönstersmyg vid det enda som är nybyggt i lokalen: En liten scen med en strippstång. Runt scenen står några bruna skinnfåtöljer utplacerade i två halvcirklar. Här sitter de som vill ha en riktigt nära upplevelse av strippandet.

Vid bardisken står Dragan Bratic, mannen bakom strippklubben. Han äger och driver 4 av Sveriges 15 strippklubbar. Det hela började i Karlshamn sommaren 2004 då han mitt i centrala Karlshamn slog upp portarna till strippklubben Absolut Nöje. Det blev snabbt protester från en rad olika håll. Men strippklubben blev kvar.

I Mörsil och i hela Åre kommun har det också högljutt klagats på att en strippklubb satt klorna i värdshuset. Trots det känner Dragan Bratic bara stöd. Han berättar att några avgudar honom för att han lyckas locka folk till Mörsil.

– Jag konkurrerar med Åre. Jag känner mig stolt över det, säger han.

Han hymlar inte om vad hans affärsverksamhet går ut på.

– Vi visar kukar och fittor här.

Dragan Bratic ropar till sig Oxana, en kort blonderad kvinna. Han säger att hon är hans högra hand och hon är den enda strippan som får intervjuas. De andra undviker att ens säga hej.

– Det här jobbet har räddat mitt liv under en svår period. Dragan har varit jättehjälpsam, säger Oxana.

Sedan blir vi ombedda att gå, men vi är välkomna tillbaka senare. Det är dags för alla att sova en stund för att orka med nattens arbete.

På själva strippklubben arbetar mest utländska kvinnor och män. De allra flesta stripporna kommer från Estland. McDragans har annonserat på en hemsida för en strippskola i Tallinn.

Internetannonsen är ganska kort och koncis.

"En garanterad minimilön 50 euro per dag. Väldigt bra provision på dryckesförsäljning och danser. Klubben står för halva reskostnaden. Kontrakt finns tillgängliga från två veckor och längre."

På McDragans andra strippklubbar är det möjligt med ännu kortare kontrakt. Och det ligger en logik i det hela med korta uppdrag. Strippklubbarna marknadsför sig själva under parollen "nya kvinnor varje vecka". Eller som en person uttryckte det: Om du ska köpa en ny jacka, så köper du inte samma som förra gången.

Många strippor som bor i Sverige får turnera runt på de olika klubbarna. På vissa ställen får de stamkunder, som ivrigt väntar på deras nästa turnéstopp. För de som reser hit från Estland gäller det att lyckas tjäna så mycket pengar som möjligt under den korta tid de är här.

Hemsidan McDragans annonserar på riktar sig till kvinnor i Baltikum och Ryssland. På förslagen till kontrakt mellan klubbarna och kvinnorna finns det en bit där kvinnan ska ange ålder, längd och vikt.

Stockholmspolisen känner sedan igen mönstret på det som händer. Den kvinna som nappar på erbjudandet får ta sig till frihamnen i Stockholm på egen bekostnad. Där väntar transport med bil upp till Jämtland och anrika Brinkeboda värdshus.

I annonsen står det att strippklubben ligger i Åre, men snart kommer kvinnan att märka att det inte stämmer. Resans mål är i stället ett gult värdshus i Mörsil med utsikt över Indalsälven. Närmare fyra mil från det som beskrivs vara världsmetropolen Åre.

Ett större sällskap från Mörsil har bokat in sig under kvällen. De sju kvinnorna har bytt om från myskläder till jobbkläder. Kroppsnära kreationer och skyhöga klackar. Klockan är 23 och flera av dem står och sveper tjocka koftor runt sina kroppar i avvaktan på att gästerna ska komma. Det är lite kallt och några gäspar.

Dragan Bratic kör iväg i sin bil tillsammans med två taxibilar för att hämta gästerna. De två taxibilarna ägs och körs av två män som är i bosatt i Stockholmsområdet: Safir taxi och Taxi speed trans. Det finns inga officiella telefonnummer till dessa taxibolag och syftet med att köra här uppe i Jämtland är enbart att bistå strippklubben. Gäster från Åre ska ha ett enkelt sätt att ta sig till Mörsil.

Kvinnorna tar av sig koftorna när bilarna svänger upp på gården. Det inbokade sällskapet består mestadels av unga män i dryga 20-årsåldern. De slussas snabbt in genom de två dörrarna. Några har tagit med sig sina flickvänner. De tar för sig av maten och slår sig ner.

Klockan är närmare midnatt då den första strippan äntrar scenen. Då utbryter många av gästerna i vad som enklast kan beskrivas som brunstiga brölanden. En tar med sig tallriken och springer ner till fåtöljerna vid scenen. Äter, tjuter och tittar. Strippan är smal, brunbränd och iförd vit bustier och små vita stringtrosor. Hon ålar på golvet, hon slingrar sig runt stången. Det är utstuderade rörelser och lite mekaniskt. Männen skriker och plötsligt är hon klar. Hon plockar upp bustiern och vänder ryggen mot männen. Hon försöker skyla sig lite medan hon kämpar med hakarna och hyskorna. När hon är klar är bustiern och leendet på plats igen.

Dragan Bratic ser sig som en tillgång för Mörsil.

– Här finns fler jobb nu. Det är någon som skottar snö på gården och det är mer försäljning på Ica, säger han.

På Ica i Mörsil har man inte märkt av så stor uppsving i handeln. Det är kvinnorna som i grupp går och handlar lite hygienartiklar. Ibland får affären sälja lite fikabröd.

Bratic säger att de ryska turisterna i Åre inte är hans målgrupp, utan det handlar i stället om svenskar och norrmän.

– Det här är inget för ryssar. De är för bortskämda och de har ingen respekt för kvinnor. Om en kvinna skulle fråga om han har stor kuk, så skulle han ta fram den och fråga om hon ville känna. Men en svensk kille gör inte så.

Men vilka är det då som besöker hans klubbar?

– Bröder, pappor och söner. Man ska inte tro att de inte har stånd varje dag. En del till och med fem gånger om dagen.

Han för resonemanget vidare och går in på att handikappade män också har rätt att fantisera och leva ut dessa fantasier.

– Egentligen skulle staten subventionera mer sådant i de här lagliga ramarna, säger Dragan Bratic.

Men var går då gränsen rent lagligt? Bratic är noga med att säga att hans verksamhet är helt laglig. En strippa får dansa och klä av sig naken. Råmärket går vid att hon inte får röra vid en mans genitalier. Han får heller inte röra henne. Men det är en gråzon och enligt Jari Kuosmanen, docent vid Göteborgs universitet, så rör sig många verksamheter där.

Han har forskat om mansbilden och även om prostitution. Kuosmanen har naturligtvis hittat att det finns en andel av de män som besöker strippklubbar, som inte nöjer sig med det. De vill sedan köpa sexuella tjänster också.

– Av de tjejer som finns där, kommer naturligtvis ett antal av dem att sälja sexuella tjänster också, säger Jari Kuosmanen.

I Stockholm har man sett att många strippor får förslag från gästerna.

– Man får många erbjudanden om att ha kontakt efter arbetstidens slut. Att sälja sexuella tjänster, säger Peter Cederlöf.

Han är enhetschef på Länsstyrelsen i Stockholms län och nationellt ansvarig för samverkan kring arbetet mot prostitution och människohandel. Peter Cederlöf säger att det är svårt att komma åt den eventuella olagliga sidan som finns bakom en del av strippklubbarna.

Ett sätt för samhället att ha kontroll är att låta polisen ha tät bevakning och att Skatteverket håller järnkoll. Då slår många klubbar igen.

– Om det är så att alla inkomster beskattas där så blir det inte så mycket kvar. Det är ofta väldigt mycket svarta inkomster, säger Jari Kuosmanen.

Det är dags för Oxana att kliva upp på scenen. Hon åmar sig och drar av den röda klänningen. Efteråt berättar hon att hon är 30 år och ursprungligen från Ukraina.

Oxana, som egentligen heter något annat, kom till Sverige för fyra år sedan. Första året i Sverige var tufft. Hon lärde sig svenska ganska snabbt men bytte jobb ett tiotal gånger.

– Jag ska inte svälta. Det går inte. Jag gick och provade dansa, säger Oxana.

Men hon vägde för mycket för att platsa på Dragans klubbar. Vågen visade nästan 70 kg men efter en hård kamp är nu vikten nere i 58 kg.

– Jag har varit hungrig varje dag i tre år, säger hon.

Hon tränade hårt och till slut fick hon börja strippa i Dragan Bratics klubbar. Hon betonar gång på gång hur tacksam hon är mot Dragan Bratic.

Känns det inte konstigt att klä av sig för pengar?

– När jag kom hit till Dragan så hade jag verkligen massor med skulder. Jag har familjen i Ukraina som jag ska ta hand om. Och min bror har liten dotter. Det är klart att jag inte kan tänka på mig själv och om jag ska ta av mig kläderna.

– Egentligen jag hade inte tid att fundera på sådant, fortsätter hon.

Det mesta av pengarna tjänar hon inne i de privata båsen. Båsen är ungefär bara fyra kvadratmeter stora. En minimal scen, lite belysning och en fåtölj ryms där inne. Utrymmet döljs för andra genom ett draperi i svart krossad sammet. Här inne klär Oxana av sig allt och gästen sitter nästan inom armlängds avstånd.

– Det är bra att gästen sitter rätt så långt ifrån. Du kan dansa och titta någonstans uppåt och tänker på något helt annat. Från början jag skämdes jag jättemycket. Jag tänker på pengar: 500 spänn, jag ska skicka dem till mamma.

Oxana säger att jobbet är som att ständigt vara på en fest. Vackra kläder och mycket smink. Hon svänger snabbt mellan känslolägena. Ena stunden sprudlande och gör reklam för arbetet. Andra stunden mer allvarlig.

– Jag kan inte säga att det är helt fantastiskt, att det är så underbart. Varje person kommer med sin uppfattning och sina grejer i huvudet.

– Det är klart jag inte kan säga att jag går och deklarerar att jag är strippa. Nej. Jag skäms, det är klart.

Oxana berättar att hon brukar tjäna 12 000 till 15 000 kronor i månaden på några helgers arbete. Men en kontroll av uppgifterna från förra årets taxering, visar att siffran är 2 000 kronor. För ett helt år.

Och just ekonomin är det många som ställer frågor om. Hur går den ihop? Klubbarna drivs av ett företag som nästan når 1,6 miljoner i omsättning. Men företaget kan ändå betala 1,7 miljoner för köpet av Brinkeboda.

Men Dragan Bratic vill inte gå in på ekonomin eller så mycket om hur kvinnorna som jobbar hos honom har det.

Hur långa kontrakt har kvinnorna?

– Ibland finns det de som bara kommer en vecka. Det finns de som stannar här i kanske två tre veckor. Det beror på, säger han.

Bor de hos dig?

– Ja, det gör de.

Får de betala hyra till dig?

– Så fort man börjar prata om ekonomi, det känns det nästan som om du försöker gräva fram någonting.

– Du har ringt nu och frågat en massa grejer. Det är saker som är helt naturligt. Det känns som att du har frågat när jag älskade senaste gången med min fru.

Du vill alltså inte svara på om de får betala för boendet eller inte?

– Det har ju ingenting att göra med något. Hur de bor, hur de kommer hit och vad är det som de gör. Det som behövs redovisar jag. Det är inga hemligheter.

Dragan Bratic säger att han är less på att få kniven i ryggen hela tiden.

– Jag exploderar snart för allt sådant, säger han.

Han säger att han inte mår bra.

– Det går inte må bra. Jag har ju investerat mina och frugans pengar och allt sådant. Mina barns pengar. Allt för att försöka göra något. Men man är motarbetad varje dag.

Han förstår inte att det ska bli sådan uppståndelse för att en strippklubb öppnat.

– Jag kan inte förstå en sak. Här i Sverige spelar det ingen roll. Om det finns någon som vill se det här, även om det är en person i hela Sverige, så ska man respektera det. Men det respekterar man inte här. Det finns alltid någon som ska bestämma hur man ska leva.