Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anrik kampkonst med vassa tekniker i Åre

/

Annons

I helgen hölls ett helgläger i en av de äldsta och mest respekterade japanska kamparterna, Tenshin Shoden Katori Shinto Ryu, under ledning av Otake Nobutoshi, som är son till den nu enda levande läromästaren av arten, Otake Risuke. Katori Shinto Ryu är framför allt en svärdsskola där man får lära sig att hantera det japanska svärdet men man lär sig även att hantera andra vapen, som till exempel naginata, som är ett långt skärande redskap, och Bo som är en lång trästav. Skolan, som ligger till grund för många av dagens moderna svärdsskolor, har anor ända från tidigt 1400-tal och anses vara en nationalskatt eftersom mycket finns väl dokumenterat och bevarat . Faktum är att de tekniker vi lär oss idag är ungefär desamma som de var för ca 600 år sedan.

I Sverige är det totalt endast ett tjugotal personer som tränar i Otakes regim och till lägret i Åre kom ivriga och något överraskade studenter från Kiruna, Haparanda och Östersund.

När jag frågade Tomas Palmelind, som instruerar i Åre, hur det är möjligt att han lyckats få hit en representant från Otakefamiljen för att instruera svarar han med ett stort leende

– Jag vet faktiskt inte. Det bara hände och jag är ganska överraskad själv.

Tomas åker till Japan varje år för att träna i Shinbukan dojo, som Otakefamiljens dojo heter. I Japan träffade han Jeffrey Balmer, som har huvudansvaret på Nordirland, och Jeffrey, som också deltog i lägret, hjälper Tomas att instruera i Sverige.

Eftersom man tränar tillsammans och vill testa sina tekniker på varandra används också träsvärd, eller bokkuto. Man tränar då i kataform som är ett förutbestämt rörelse mönster, eftersom de tekniker man lär sig helt enkelt är livsfarliga och man använder ingen skyddsutrustning. Icke desto mindre går det i en rasande fart. Nobutoshi som är 58 år gammal berättar att han har tränat i nästan hela sitt liv och det märks verkligen. När han utför sina kator tillsammans med Jeffrey, som är 68 (!) år gammal, är det svårt att se de snabba svärden och de två farbröderna fullkomligt flyger fram med mer vigör än vad en tonåring skulle klara av.

Sensei Nobotushi har den högsta graden, Gokui, inom skolan, vilket innebär ett ansvar att bevara skolan och föra den vidare på ett korrekt sätt. Trots att Katori Shinto Ryu är en världsberömd art är den omtalad med en slöja av mystik och hemlighetsmakeri. Det här beror på att skolan har varit stängd för utomstående och de tränande får inte berätta eller lära ut om det som de lär sig i dojon. Under de senaste decennierna har den dock öppnat sig mer och mer och även spridit sig till andra länder tom t ex USA, Argentina, Brasilien, Australien, Spanien, Italien och nu även lilla Sverige. Trots det ska alla tränande fortfarande svära in sig under blodsed och detta sker med Keppan, som är en invigningsceremoni där var och en blir godkänd och upplyst om de principer som gäller. Nio hugade Svenskar skar sig i fingret och med eget blod stämplades det dokument som kommer att läggas till den historiska samlingen.

Sensei Nobutoshi är mycket vänlig och personlig och berättar många intressanta och roliga historier och när man lyssnar får man verkligen en känsla för den japanska kulturen och traditionerna. Han berättar om svärdets historia, om skolans historia och om vad det innebär att träna Katori Shinto Ryu i dag. Trots att de tekniker vi lär oss i högsta grad är farliga är en av grundprinciperna att man aldrig ska använda dem annat än för träning. Nobutoshi poängterar ett flertal gånger att man aldrig ska använda sig av sina tekniker för att tillfoga andra skada och för att man besitter kunskap om hur man gör innebär det också ett stort ansvar. Han säger att vi i huvudsak tränar idag för att föra skolan vidare, för att stärka våra sinnen och våra kroppar och förstås för att hålla oss friska och unga.

När jag frågar Sensei om vad han tycker om Sverige säger han att vi har perfekt väder för att träna i, jämfört med Japan som den här årstiden är väldigt varmt och fuktigt. Han tycker också att svenskar är good people, att vi är mycket trevliga och beter oss väl och han säger att han mycket gärna vill komma tillbaka och det ser, till min förtjusning, ut som om att han verkligen menar det.

Anna Bjärtå

Annons