Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nolervik: Intervju med Thomée i Arvesund

Nu står hon på slipen i Arvesund, gamla trotjänarinnan Thomée. Snart ska hon ut på Storsjöböljorna igen.– Jag är starkare än någonsin, säger hon i en intervju med ÖP.

Annons

Jag kom en eftermiddag till en liten vacker vik av Storsjön. Den heter Myrsandviken.

En lastbil med väldig kran lyfte en stor, vitmålad hytt upp på en väldig båt som stod med fören en bit upp på land. Det var en vacker syn. Det var historiskt. Några ungdomar och några arbetsklädda män stod och log och fotograferade med sina mobilkameror.

Slutligen hade jag efter slingrande vårsmetiga grusvägar kommit till rätt plats. Slutligen låg hon där framför mig i all sin skrovlighet med propeller och allt.

Blåmålebåten. Hon, Thomée.

140 bast i all hast. Fräschare än någonsin.

Det var som ett avsnitt av "gör om mig".

På slipen i Arvesund.

Hon sa med bredsidan vänd emot mig, omgärdad av byggställningar som sutte hon hos frissan med papiljotter i håret:

– Jag är så glad i dag. Min nya aktersalong är så underbart fin. Nu vågar jag visa mig ute i Tjalmarsundet igen. Åh, så jag längtar!

– Ja, du är mycket vacker, sa jag, och jag menade det.

Förr, innan förvandlingen från en luggsliten gammal ångskorv, till en vacker nyfnissad 140-åring, hade hon många krämpor; Rosten, rötan och reporna. Alla åren på Jämtlands många sjöar har satt sina spår.

Hon sa:

– Ja, det var jobbigt. De sista åren med gamla pumpen, förlåt, ångmaskineriet, gjorde mig trött och sliten. Jag låg helst för mig själv i Östersunds hamn.

– Utbränd, undrade jag.

– Ja, jag var kraftlös, jag var trött och nergången. Det fanns ingen glädje, jag hade ingenting att se fram emot längre. All energi var som bortblåst.

Gubbarna på ställningarna klappar henne lite på aktersalongen och brer på henne en presenning.

En av dem säger att hon så snart vattnet stiger i Storsjön och all is har gått ska få prova sitt nya liv. Mannen som säger det har varit med henne ända sedan ångtiden. Han heter Stefan Jönsson och har funnits tillhands i ångbåtens med- och motgångar.

– Vi ska ta det försiktigt. Hon har legat länge och har försetts med ny motor och innan vi ger oss ut på Storsjön på riktigt måste vi testa så att allt fungerar. Det vore trist om vi kommer ut på djupt vatten och det inte skulle fungera.

Stämningen var nästan lite Dan Anderssonsk: Arbetade de tysta vid hennes sida, hon vars hjärta var som deras. Redde de med ömma händer hennes skrov.

– Annars då, hur är det att bli gammal?

– Nu känns det hyfsat med tanke på att jag har fått en ny motor och aktersalong och det känns som att jag kommer att klara bra många år till. Men det är klart, alla mina gamla vänner ute på Storsjön är ju borta sedan lång tid tillbaka. Öring, Trafik, Movik, Tegefors, ingen är kvar. Jo, Östersund finns kvar, och hon ligger ju på svaj här intill, men sjön är stor och det är sällan vi ses.

– Men det blir väl nya turer och möten med nya människor snart?

– Javisst, det ser jag fram emot. Att åter få plöja Storsjövatten med min för, med ny frisk pump och motor. Och så alla människor på akterdäck som nu kan sitta under tak och spana ut mot den vackra sjön och de hisnande vackra omgivningarna.

– Du har skjutsat många prominenta personer genom åren, förstår jag?

– Den förste jag skjutsade var tonsättaren Peterson-Berger när han kom till Östersund första gången för att hälsa på sina vänner Arbmans i Sunne. Då minns jag att han stod i fören och spanade mot fjällen och utbrast: "Här ska jag bo!".

Här är historien bakom Thomée

Ångbåtsdoktor Örjan Bergqvist går ronden. Premiärturen blir förhoppningsvis någon gång under sensommaren/hösten, tror han.

När vi står där och samtalar kommer ångbåtsdoktor Örjan Bergqvist gående. Han filmar den historiska händelsen när akterskrovet sätts på plats.

– När man ska restaurera en sådan här båt får man lov att vara följsam och varsam.

Så går han ronden med mig i släptåg.

Han visar mig runt inne i Thomée, och så säger han att han och hans gamla företag, som sönerna nu driver, har skapat aktersalongen, som är byggd i aluminium för att bli lättare. Detta går lite emot k-märkningsdirektiven som säger att allt ska återställas i traditionellt material, i det här fallet järnplåt.

Örjan Bergqvist, Stefan Jönsson och Håkan Dahlqvist tar igen sig efter att nya solyhytten på akterdäck kommit på plats. – Pojkarna har gjort ett fantastiskt bra jobb med båten, säger Stefan, vilken under många, många år varit maskinist på Thomée.

Örjan Bergqvist berättar:

– Och så har vi satt in en femcylindrig Scaniamotor under akterdäck. Så nu blir hon dieseldriven. Ångpanna och ångmaskin är bortkopplade, så det finns i princip ingen möjlighet att driva båten på gammalt traditionellt vis. Om det ska göras så får man bestämma sig i god tid innan, säger han.

En kamp mot klockan att få Thomée sjöduglig

Vad säger då Thomée själv om detta ingrepp?

– Vadsomhelst som gör att jag får tillbaka energin och får möjligheten att åter ta Storsjön i besittning är bra. Jag känner mig stark och redo, säger hon där hon tjuvlyssnat till vårt prat.

– Hur stark känner du dig, frågar jag lite så där typiskt journalistiskt.

– Oss emellan, säger hon medan gubbarna står på bryggan en bit bort och fotograferar, det kommer att gå fort och starkt. Räkna med vit mustasch på Storsjön när jag är tillbaka!

Man kan säga att du fått nytt liv efter 140?

– Hahaha, ja, exakt. Men 140 är ju det nya 20 i min bransch, svarar hon.

Och så kryper hon in under presenningen igen när blötsnön tilltar i styrka.

Läs också: Ångbåtsvänner rasar mot restaureringen

Örjan Bergqvist har lagt ned många timmar på Thomée, och han har tidigare varit med om att renovera ångaren Östersund, och han är inblandad i det mesta som rör ångbåtarna i Arvesund.

Mer läsning

Annons