Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Armstarke Wiehe ännu kamplysten

– Förra valet ville jag vara med om att avsätta den borgerliga regeringen. Men det gick ju inte riktigt som jag hoppats. Så det står 1-0 till Reinfeldt.

– Men jag försöker såklart igen!

Annons

Mikael Wiehe skrockar i telefonen, humöret är gott, liksom kamplusten.

Den 67-årige malmöiten som nådde en helt ny publik efter sin medverkan i "Så mycket bättre" häromåret.

Söndagens spelning på Storsjöteatern är utsåld på förhand, precis som för två år sedan när han var här senast.

Kommer du att göra mer tv?

– Jag var med i ett schlagerprogram som blev en flopp, där de ville få mig att sjunga Abba-låtar. Men jag har nyligen sagt ja till att vara med i "Vem tror du att du är?" och det verkar spännande.

Programmet släktforskar om kända personer och letar fram vad deras förfäder och mödrar sagt och gjort:

– Jag ska träffa programfolket senare i vår för att spela in programmet och vill verkligen veta vad de kan ha hittat. Jag har bevisligen släkt i USA, men vet inget om den.

Vid vårt samtal befinner han sig i Oslo, den norska publiken minns att han liksom Bruce Springsteen och Laleh hörde till de som bjöds in för att hedra offren efter Utöya.

Där och då analyserade han den växande högerextremismens orsaker och sjöng "Valet", Wiehes översättning av en av Pete Seegers mest kända sånger, som säger att vi måste rensa bort ogräset redan på våren så det inte hinner breda ut sig.

Sedan Sverigedemokraterna använt en av dina sånger tillägnade du Jimmie Åkesson en sång som "fascismens racka" - gör du den på turnén nu?

– Nej, jag sjunger just "Valet" till honom, den passar ännu bättre.

Och varför ser vi nu svenska nazister öppet attackera fredliga demonstrationer samtidigt som stödet för SD ökar?

– Det handlar om att vi har högerpolitik och att det ekonomiska systemet är i kris, så att folk får det sämre. Då finns grupperingar som försöker utnyttja situationen med enkla lösningar som att skylla problemen på invandrare, judar, homosexuella eller andra som de inte gillar.

– Det är högerpropaganda, som måste bekämpas.

Det låter som att du är ganska politisk på denna turné?

– Jag börjar skruva upp tempot nu och så blir det ännu hårdare till hösten, haha. Den här gängen ska vi nog lyckas få bort den borgerliga regeringen.

Och du gör rena solospelningar denna gång, varför?

– Jag vill variera mig, det är ett skäl. Dessutom blir jag mer lättrörlig om jag åker själv och kan ändra låtlistan enklare.

– Men det är alltid en svår avvägning mellan att presentera nya låtar som få känner igen och att spela äldre sånger som många kanske förväntar sig. Jag vill göra sånt publiken vill ha, men också något mer.

Senaste plattan heter "Protestsånger", men för bara något år sedan gav han också ut en skiva med såriga skilsmässosånger, som för övrigt kommer att sättas upp på operan i Malmö.

– Men jag skriver nytt hela tiden. inför den här turnén kände jag att det saknades en viss sorts låt, så då skrev jag ihop en sådan jag ville ha. Sånt känns bra.

Och vad lyssnar du på?

– Inte så mycket nytt, men jag läser poesi, gärna unga kvinnor, som Jenny Wrangborg, där finns mycket spännande. Annars lyssnar jag på Dylan, Cohen och Mitchell, artister som lyckas åldras med värdighet, det är en svår konst.

För ett antal år sedan började han regelbundet göra dagliga armhävningar, en vana som Mikael Wiehe glatt berättat om. Så hur många gjorde du i går kväll?

– I går var det 90, jag brukar öka dosen under veckans lopp. Det handlar mycket om att testa min egen viljestyrka, för det är inte alltid man bara längtar efter de där övningarna.

Det gäller att tvinga ner Wiehe på golvet?

– Precis så...