Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Artister är vi allihopa

Annons

Popmusiker, student på Mittuniversitet, klassiskt skolad cellist och student. Charlotta Nääs är en av länets musiker som väljer nya vägar.

– Planen var egentligen att hålla det här projektet relativt hemligt, jag har andra solo- och samarbetsprojekt som har släpps i mitt riktiga namn. Men ibland kan det vara skönt att inte ha allt kopplat direkt till sig själv utan kunna gömma sig bakom andra namn, det är skönt att få vara lite hemlig men det handlar också om att de olika projekten har olika syften och uttryck.

Mummelradion var från början tänkt att bli ett radioprogram. En tanke som föddes redan under gymnasieåren men som blev till verklighet först i höstas, då i en helt ny tappning. Ett musikprojekt.

– Jag blev sur på de vanliga radioprogrammen där alla var tvungna att prata snabbt och kort, utan att tänka efter. Och Mummelradion skulle väl vara någon slags motreaktion på det, man behöver inte alltid använda de bästa tagningarna eller de snyggaste påläggen. Det får vara tråkigt, om det är tråkigt på rätt sätt. Hela projektet är en slags motreaktion på att sälja sig själv och försöka vara hetsig och påstridig.

– Myspace har i första hand varit ett lätt sätt att kunna sprida musiken till de jag redan känner. Lite kontakter har man klart fått, men jag sitter inte och nätverkar som det kanske är tänkt att man ska göra. Man hoppas såklart att andra ska hitta Mummelradion på olika sätt, jag blir glad när jag ser att någon har lyssnat men jag vill inte tvinga musiken på någon.

– Min plan var att stanna i Östersund i två år men nu känner jag, om än ganska motvilligt, att jag verkligen trivs här och att jag nog kommer att stanna lite längre.

Mummelradion ligger ganska långt ifrån det som en gång var Charlottas huvudsakliga, musikaliska inriktning.

– Jag skulle egentligen bli klassisk cellist, jag hann komma in på Musikkonservatoriet innan jag insåg att jag inte gillade klassisk musik. I gymnasiet började jag spela med ett akustiskt popband och det var först då jag kände något riktigt för musiken.

– Innan dess hade det varit roligt att kunna och hela tiden bli bättre på att spela, men att spela en text som man hade skrivit själv var något helt annat.

– Det är konstigt det där, jag har jättesvajigt självförtroende när det gäller allt annat, men jag känner inte alls så när det gäller musiken. Om låtarna blir det de är tänkta att vara så är jag nöjd. För jag tror på låtarna, folk kan klaga på min teknik, min röst eller mitt sätt att spela gitarr. Men låten är det den är. Det bli som en sköld, det går inte riktigt att komma åt mig då.

– Ekotekniker är jag väldigt tveksam till om jag någonsin kommer att bli. Men det måste nog hända något revolutionerande för att jag ska sluta med musiken.