Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åsikterna, inte åldern, är det som gäller

Riksdagskandidaternas medelålder runt 40-50 år förklaras till viss del av hur en politisk karriär är uppbyggd. Det är i den åldern karriären når höjdpunkten, en riksdagsplats.

Annons

Det är ganska få personer som har en verklig chans att få en riksdagsplats, konstaterar Göran Bostedt, statsvetare vid Mittuniversitet.

– För att bli nominerad krävs ofta att man har arbetat länge i ett parti. Så de flesta som kommer fram hinner bli lite äldre, säger Göran Bostedt.

En annan förklaring till likheten i åldrarna är att det är i första hand åsikter som ska representeras, inte ålder, kön, etnisk härkomst, yrke eller något annat.

– Principiellt spelar ålder ingen roll eftersom vi har ett system som bygger på åsiktsrepresentation. Man representerar alla som har åsikter som är konservativa, socialistiska och så vidare.

Så när partier sätter varannan kvinna, varannan man på sina listor frångår de egentligen att det är åsiktsrepresentation som ska gälla.

– Kön, ålder och så vidare är snarare komplement som partierna använder i syfte att nå ut till väljarna.

Dominansen av 40-50-åringar kan ha ytterligare en förklaring, enligt Göran Bostedt.

– I yngre åldrar är det studier och familjebildning som tar mycket tid. Livssituationen kan göra att det inte finns utrymme för tyngre politiska uppdrag som riksdagsuppdrag.

Samma argument borde leda till att pensionärer vore själklara kandidater. Men även här kan livssituationen spela in. Orken och hälsan kanske inte tillåter att man tar på sig politiska uppgifter. Göran Bostedt ser även en tendens att äldre engagerar sig mer lokalt där man är rotad.

I vilket fall vill Göran Bostedt ge en eloge till förtroendevalda.

– Att vara politiker är inget lätt uppdrag. De som tar på sig sådana uppdrag är värda all respekt. Utan dem skulle vi inte ha det system vi har.