Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Astrid lämnar sitt livsverk Galleri S nästa år

Efter nästan 40 år har hon beslutat lämna sitt älskade Galleri S, en institution i Östersunds konstliv.

Efter nyår kommer Astrid Fornander Lindgren och maken Torsten att flytta söderut till Varberg, där en av parets båda döttrar bor.


– Det är familjeskäl. Och någon gång måste man ju sluta, jag har ändå fyllt 75, suckar hon, med ett milt leende.
Egentligen ville hon bli konstnär.
Men hennes jordbrukande pappa sade ifrån. Flickan skulle ha en "riktig" utbildning.
Så Astrid fick utbilda sig till damfrisör nere i Stockholm. Slumpen gjorde att hon hamnade i Östersund och fortsatte frisera damer. Här träffade hon Torsten, makarna fick två döttrar och konstintresset såg ut att vara grusat.
– Så här efteråt ångrar jag att jag inte tog det här steget långt tidigare. Jag ville ju syssla med konst och har älskat jobbet hela tiden.
Astrid Fornander Lindgren föddes i Stjärnhov i Sörmland, samma by som förre statsministern Göran Persson numer bor i.
– Jag hade stora A i teckning och lärarna uppmuntrade mig att fortsätta, en lärare köpte själv olja och penslar åt mig, men pappa sa tvärt nej.
Astrid jobbade ett tag på damfrisering i Trosa och blev bekant med stadens store målare Reinhold Ljunggren, som gav henne tips och råd.
I Östersund hade hon släkt och efter giftermålet jobbade hon extra emellanåt på Tora Mobergs damsalong som hade gott anseende.
– Men jag kunde inte släppa kosten och blev bekant med Ali Bergman som drev ett av stans få gallerier. Först höll han till i Hotell Östersund, sedan öppnade han Galleri S på Brunflovägen.
Och när Ali ville sälja 1982 behövde inte Astrid mycket betänketid.
– Han var oerhört hjälpsam och jag fick följa med till Stockholm och gå på Bukowskis och Auktionsverket, se äkta verk av Zorn och Liljefors, Ali var en konsthandlare med många järn i elden.
Dessutom kunde han mycket om de jämtländska konstnärerna, vilket Astrid fick en grundkurs i på kuppen.
De här kontakterna ledde till att Astrid kunde ställa ut merparten av de så kallade 47-orna med namn som Olle Bonnier och Karl-Axel Persson:
– Jag fick ett fint kontaktnät och den ende jag inte visat ur den gruppen är Rhode.
Pierre Olofsson och Gunnar Rudberg är några av hennes personliga favoriter, men på Galleri S har hon visat merparten av de viktiga jämländska samtida konstnärerna, från Aino Näslund och Annika Persson till Larsoluf Kolsrud.
– Alla är de då trevliga, jag har bara goda erfarenheter av de som ställt ut här.
Men du föredrar Olofsson och Rudberg?
– Jag tycker om deras sätt att måla, deras sätt att hantera färgerna och motiven, det är lite svårt att förklara. Och efter 40 års jobb som gallerist kan jag fortfarande inte riktigt svara på frågan "vad är konst?". Det bertyder så olika för olika människor.
Men intresset för exempelvis konceptkonsten verkar vara på väg at svalna, eller?
– Personligen har det inte varit något för mig. jag har nog en ganska romtantisk konstsyn, det här när det blir lite för svårt att begripa tanken bakom. jag minns en roalig diskussion jag hade med fågelmålaren Lars Jonsson, vi hade väldigt lika syn på saken, skrattar hon.
– Men alla har rätt att tycka om sin konst, självklart.
Östersund har tre gallerier med mycket hög kvalitet, dessutom har Ahlbergshallen hög ambitionsnivå, Jamtli visar mycket konst och fram till i fjol fanns Färgfabriken, som nu försvann i ett svart hål. Varför är det så stort intresse i östersund?
– Jag tror intresset ökar om det finns fler gallerier, de konstintresserade ger sig ut och vill se vad som är nytt, men det stämmer att här finns bra utbud och det är roligt.
har du några typiska kudner?
– Njae det är blandat. Roligast är när en kvinnlig läkare kom, tittade fem minuter och pekade på vad hon ville ha. Raska tag. Andra kan göra flera besök innan de bestämmer sig. Ofta är det nog hustrun som väljer, mannen som betalar, skrattar Astrid.
Vet du vad som går bäst?
– Inte alls alltid. Den konstnär som utan jämförelse sålt mest hos mig är Yrjö Edelmann, som gör finurliga bilder som lurar ögat. Sådan konst har mycket stor publik, allt såldes direkt.
Målar du själv fortfarande?
– Njae, bara för hemmabruk och nu var det ett tag sedan.
– Ska du inte avsluta med att visa dina egna verk?
– Haha, nejdu, dem sparar jag.
Allra sista utställningen för året blir en samlingsutställning med verk ur Astrids samlingar. Innan dess Marit Hemmingsson, Lennart Köpsén och Olof Tronje.
– Men jag har bokat utställare för hela 2012 redan, så deet finns framförhållning för den som tar över.
Är det klart vem det blir?
– Nej, men jag diskuterar saken med några intresserade. Jag vill förstås att galleriet ska leva kvar också efter mig. men vi får se hur det går, det är inte klart än.
Just nu hänger fortfarande sommarens utställning där fotografen Lennart Jonasson lånat lokalen för att visa sina rockporträtt.