Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Att finnas till är varken enkelt eller bekvämt"

Könsförrädare har med det kritikerrosade debutalbumet "Curse all law", som producerades av musikern Mattias Alkberg, slagit sig in på den svenska musikscenen.

Annons

Skivan är nominerad till Nordic Music Prize 2013, där det bästa nordiska albumet utses. På lördag kommer Könsförrädare till Östersund och Club Corazon för en spelning. ÖP fick en mejl-intervju med Janinne Sandström Oja (J) och Robin Bernhardsson (R) i bandet.

Det har varit ett innehållsrikt år för er. Hur summerar ni den senaste tiden?

J: Den senaste tiden har vi släppt album, landat i vår nya stad, spelat lite live samt skaffat replokal (bäst). Det roligaste är att få åka runt och spela, repa samt att få läsa så himla fina saker om oss.

R: Att få flänga runt litet och spela här och var har varit rätt härligt. Jag måste säga att jag uppskattat all god mat rätt enormt mycket, den gör extremt mycket när en suttit i en kall bil/ett fullttåg väldigt länge.

Hur hittade ni i bandet varandra och när började ni spela tillsammans?

J: Vi hamnade tursamt nog i samma klass på gymnasiet och i samma veva började vi spela ihop.

R: Könsförrädare bildades dock inte förrän 2011.

Hur skulle ni beskriva musiken?

J: Den är fet.

R: Det är ju litet olika från låt till låt, men generellt så är det väl någon blandning av indierock och poppunk, tror jag - har inte superduperkoll på genrenamn.

Vad har ni för budskap i era texter? Tror ni att ni har möjlighet att förändra något med er musik?

R: En hel del av texterna har ju något att berätta utifrån ett sociopolitiskt perspektiv, till exempel sexism, klass eller rasifiering och följderna, men de är inte världsomvälvande i sig. Däremot så tycker jag att det är skönt att vi arbetar med att inte ha en slentrianmässig åverkan i vår musik, typ som att vi försöker undvika att spela in i diverse problem som ofta finns i texter, tillexempel indiepopens väsengörande och infantilisering av kvinnor. Det är ju dock en väldigt låg ribba att sätta, men jag tror vi gör mer utanför just själva musiken.

Bandnamnet Könsförrädare – hur kommer det sig att ni valde det?

J: Som jag minns det var det någon som sa det ordet när vi åkte tunnelbana till Solna och skulle titta på en replokal. Och sen bestämde vi oss för det. Det hade säkert varit enklare och bekvämare att heta något vanligt och tråkigt, men nu när jag vant mig vid att ha ett bandnamn som betyder något och står för något så känns det väldigt svårt att gå tillbaka. Att finnas är varken enkelt eller bekvämt, samhället vi finns i är varken enkelt eller bekvämt. Det är helt sinnessjukt på många sätt, och att utmana det är bland det bästa som finns. Om vårt bandnamn tar bort intresset för musiken för någon så får det väl vara så. Det här är vi, liksom.

R: Det är ett starkt namn, och vi lyckades bygga upp någonting vi kan stå för i dess "mytologi". Allt som följt hittills tycker jag bara är positivt.

Hur känns det att få den fina respons ni har fått för inspelningar och konserter?

R: Det är ju jättefint. En blir glad.

J: Det är fantastiskt men också ovant.

Vad har det betytt för er att samarbeta med Mattias Alkberg?

R: Jag tror att vi fick rätt mycket på det, och hela samarbetet med BDpop, Teg och alla andra inblandade, vi är himla tacksamma.

J: Det har varit himla fint att få samarbeta med någon som har så mycket erfarenhet och som gör så jävla bra musik. Inför nästa album har vi känt att det vore kul att göra så mycket som möjligt själva, den här vändan har vi lärt oss en massa, och det vore kul att prova producera oss själva och se vad det blir.

Förutom Janinne Sandström Oja och Robin Bernhardsson ingår även Alina Björkén och Måns Lundstedt i Könsförrädare.