Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att parkera på Lillänge är som att be om att bli påkörd


Jag ondgjorde mig för en tid sedan över trafiken i Östersund, eller rättare sagt trafikanterna. Jag konstaterade till exempel att få bilister verkar ha koll på att Biblioteksgatan faktiskt är huvudled, vilket betyder att man är skyldig att lämna företräde även om man kommer från höger.

Annons

Ska vi vara noggranna kan vi väl enas om att högerregeln inte heller är något som efterföljs till punkt och pricka i det som så kärleksfullt döpts till "Vår lilla stad".

I Östersund kör många snarare efter principen "störst kör först" eller "hen kom je så flött dek".

Ett förbluffande stort antal verkar dessutom lida av missuppfattningen att spaken för körriktningsvisaren bara är en sorts dekor till ratten som man alls inte behöver använda sig av.

Jag har fått mycket medhåll från omgivningen – det är tydligt att jag inte är ensam om att ofta känna hur hjärtat kryper upp i halsgropen när man närmar sig en korsning eller en rondell.

Det är ju så mycket som kan hända! Den bil som närmar sig med blinkande körriktningsvisare kan lika gärna fortsätta rakt fram som att svänga av, vilket hände en gång när jag skulle svänga vänster från Skogsbruksvägen ut på Basvägen. Att jag fortfarande är vid liv och kan skriva dessa rader är ett smärre mirakel.

Alla diskussioner om trafiken i Östersund leder tämligen snabbt in på hatobjektet nummer 1: Lillänge handelsplats. Hur man tänkte när denna stora parkeringsplats planerades är höljt i dunkel, men det är ingen överdrift att påstå att här råder kaos mest varje dag.

Låt mig få redogöra för ytterligare två självupplevda dramer på denna parkeringsplatsernas Gehenna, och vi behöver inte sträcka oss längre tillbaka än förra lördagen:

Jag kommer ut från Coop med en kasse livsmedel och ska gå till min bil. Men redan innan jag hinner lämna själva trottoarområdet kommer en bil rullandes emot mig.

Den körs av en man som delar samma diagnos som en oräknelig skara andra manliga bilförare i Lillänge: "Jag är en rejäl karl som inte behöver ställa mig på en fjantig parkeringsruta, utan jag glider upp på halva trottoaren eller mer ändå och står där medan frugan springer in och handlar det hon ska"-syndromet.

Eftersom det var halt och jag bar en kasse gick jag inte så fort, men den här karln sket väl i det. Han rullade bara vidare, ända tills jag stannade och röt: "Men ska du köra på mig eller vad fan håller du på med?!" Först då hittade han bromsen.

Arg som ett bi gick jag vidare, men paret i bilen bara flinade. Hon steg ur och han satt självfallet kvar. Jag var fem sekunder ifrån att gå tillbaka och säga mitt hjärtas fulla mening, men kom av mig när jag såg vad som hänt min bil: En liten buckla på höger framskärm som inte funnits där när jag lämnade fordonet hade dykt upp medan jag varit inne och handlat.

Hade någon lämnat en lapp på min vindruta med ett telefonnummer och en ursäkt? Inte då!

Har någon hört av sig till mig under veckan som gått med en ursäkt och ett erbjudande om att lösa problemet? Ha ha ha ha ha!

Herregud, jag får skylla mig själv! Parkera i Lillänge, det är ju som att be om att folk ska köra på både mig och bilen! I stället för att mötas av sympati kan man få höra att man inte ska handla där, det är bättre att åka någonstans. Vore jag handlare i Lillänge skulle jag ha fått ett sammanbrott för längesen.

Nu har Systembolaget flyttat bort till Kvantum, men den trafik som eventuellt försvinner från Lillänge kommer naturligtvis att ställa till det även på den nya parkeringen.

Och även där kommer rejäla karlar att glida in framför entrén till Bolaget och sedan stå på tomgång medan frugan springer in för att köpa en helrör åt gubben. Vintern har visserligen inte riktigt anlänt än, men det är lite smårått ute och man vill inte att motorn ska bli kall.

Hänsyn i största allmänhet är sällsynt nuförtiden. Folk som stannar och ställer sig och pratar precis innanför ingången till ett varuhus blir irriterade om man säger "ursäkta, kan jag få komma förbi?". Klungans samlade attityd kan översättas med: "Men titt på 'n henna, ske komme hen å gära se' märkvärdig!"

Blir man knuffad av någon på stan så att man tappar både väska och kasse ska man inte som i London och Paris tro att någon säger förlåt och undrar hur det gick. Nej, i stället ska man själv be om ursäkt för att ens usla lekamen råkade befinna sig i vägen när en idiot kom och cyklade på Gågatan i 40 kilometer i timmen.

Nu ska jag sätta mig i bilen och åka hem, och har jag tur händer ingenting längs vägen!

Annons