Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Att sluta cirkeln för att komma framåt

Speglar speglar speglar och vernissager, vernissager överallt var det vernissager. Det var en intensiv konsthelg i höstsolen i Östersund …

Annons

Ahlbergshallen 

Speglar som speglar speglar. Helga Steppan leker med våra sinnen och rumsupplevelser på utställningen "Kaleidoscopia" som hade vernissage på Ahlbergshallen i lördags. Helga har delat in utställningen tematiskt och den har anpassats till de tre utställningsrummen.

Först möter vi hennes bearbetningar av foton på taket i det största rummet. Foton hon tagit tidigare för att bearbeta inför denna utställning. I svart, vitt och grått har det höga takets former och mönster bildat abstrakta motiv med förskjutningar och förvirringar som bearbetats och tryckts som serigrafier. Fascinerande, men den klart tråkigaste delen av utställningen.

De övriga rummen bjuder på färger, träfoton och collageliknande foton, skapade för ett äldreboende, med massor av föremål som kan bära minnen och bilder. Och så den stora salen där speglar används effektivt och utmanande. Utan att bli till något lustigt hus skapar användandet av speglar ständigt föränderliga verk som samtidigt frågar vad som är illusion och vad som är verklighet.

Det är en mycket innehållsrik utställning full av infall och utfall, mycket mer än det jag nämnt. Mestadels uppfriskande och utmanande och hela tiden med en skön känsla av att det här är något som är värt att uppleva. Foton, grafik och installationer som utnyttjar hela Ahlbergshallens ytor på det mest medvetna sätt jag hittills har mött. Dessutom mycket tänkvärda texter runt varje verk i bladet; som man inte får glömma att ta med sig runt i lokalerna. Missa inte heller att fotografera er i den speciella spegelkameran. "Kaleidoscopia" pågår till den 22 september.

Härke konstcentrum 

På Härke konstcentrum började i lördags en av de mest ambitiösa utställningar som visats i de lokalerna. Det är faktiskt hela sju år sedan Jenny Persson senast hade en separatutställning i Östersund. Utställningen "I väntan på vind – En retrospektiv framtidsvision – Att sluta cirkeln och gå tillbaka för att komma framåt" är Jennys första i Jämtland sedan hon flyttade till Harestad.

Hela 85 olika verk fyller väggar och golv i Härkes fina utställningslokal. Vi som mött Jennys verk förr kan känna igen ett och annat. Men även delar av det gamla har fått nya inslag. Och i nästan allt finns foton närvarande, små foton, stora foton, foton på lådor, foton på träbitar, foton som vikts som origami, foton som vävts in i målningar och i traditionell grafik.

Det är ett ohejdat bildflöde och också en ohejdad bildglädje. Det här är en utställning som man måste kasta sig in i som ett vågat hopp rätt ut i okända vatten. Ibland landar man mjukt och skönt och ibland kan man få lite skavanker. Det på ytan, enbart vackra, kan också dölja något annat, något lite mer spännande eller skrämmande.

Det är så kul att Jenny Persson är tillbaks!

Galleri Remi

Säsongsstart på Galleri Remi. Magdolna Szabó har inte ställt ut solo i Östersund på hela fjorton år. Hennes måleri är speciellt. Det handlar om akvareller på papper. Och det handlar om ett måleri som på många sätt utmanar betraktaren.

Cirklar som symboler, cirklar som mönster, cirklar som syns tydligt mot svart bakgrund och cirklar som knappt kan ses mot papperets vita yta. Ibland kraftfullt, påtagligt och färgstarkt, ibland så lågmält att det nästan är osynligt. Som ett musikstycke där hela orkestern dundrar på i ena stunden för att i nästa stund ersättas av en enda flöjt av minsta knappt hörbara slag.

Galleri Remi bjuder på en utställning som kan upplevas mer som ett tillstånd. Som en vandring i en annan värld av cirklar, en visuell utmaning för oss besökare. "Om konsten att stanna tiden" är rubriken på en text som Thomas Millroth skrivit om Magdolnas måleri. Magdolna själv ville mest prata fotboll och Björn Gidlunds nya ÖFK-låt. Hon har för övrigt gjort en skulptur av en fotboll i betong som finns i Pildammsparken i Malmö, den ser så verklig ut att någon försökte sparka iväg den, det gjorde visst väldigt ont i den foten …

Svenssons ramar

Mandala betyder cirkel. Och i hinduism och buddhism och framför allt vid meditation används den här cirkeln full av symboler som en symbol över universum. På Svenssons Ramar i lördags var det vernissage för en utställning med "Nanndala". Det är ekologen Nanna Borchert som på fri hand skapat dessa cirklar och andra mönster som konstgeografiskt hamnar någonstans mellan Indiens mysticism och Dalarnas kurbits, mellan hela universum och små, små blommor.

Det Nanna Borchert har skapat fascinerar och flera verk är sevärda även om det är ojämnt. Det är meditativ konst som i sina finaste stunder säkert kan skänka både ro och nya tankar över det lilla och det stora.

Storsjöhyttan

I lördags öppnade Storsjöhyttan en ny utställning i sin gallerilokal. I utställningen "Hösten den fina!" visar Nilla Eneroth, Ulla Gustafsson och Anna-Lena Kauppi upp sina egna skapelser i glas som har ett lite annat syfte än det som visas ute i hyttans ordinarie försäljningshyllor.

Här finns en del som tidigare visats på Drejeriet och en del nytt. Lampetter med tecknade bakgrunder, kikare i glas, termosar, svampar, kåsor, fat och ljusstakar. Mycket humor och lek.

Gallerilokalen är riktigt snygg och den är tänkt att användas framöver. Utställningarna byts efter säsong. Höstutställningen pågår till november då julutställningen tar över.