Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att strunta i åldersgränsen på bio kan sätta sina spår

Har du försökt att komma in på bio och se en film som är barn­förbjuden? Det är vanligt att barn i alla fall någon gång försöker smita undan åldersgränsen.

I Malmö har det hänt att perso­nalen som jobbar på bion blivit hotade av ungdomsgäng som vill komma in på filmer med 15-årsgräns, men i Östersund har det inte gått så långt.

Annons

– Det är sällan det är stök kring åldersgränserna nuförtiden, och det beror på att de allra flesta filmerna är tillåtna från 11 år, säger Svenne Jonsson som är föreståndare på Biostaden.

Om det blir tjafs för att personalen säger nej till att släppa in ett barn, ja, då är det nästan alltid för att föräldrarna inte vill ge sig. Det kan till exempel vara en familj som kommer och har tänkt se en ny actionfilm.

– Det är sällan problem om det bara är ungdomar, men föräldrarna kan börja diskutera och säga att de måste ju kunna ta ansvar för sina egna barn, men vi har ju en lag att följa, säger Svenne.

Han har jobbat på bion sedan 1987, och kan se att åldersgränserna har sjunkit.

– Filmerna om Harry Potter och "Sagan om ringen"-filmerna, de kan ju vara ganska otäcka faktiskt, men de är tillåtna från 11 år. Hade det varit för 15 år sedan, då hade åldersgränsen varit 15 år!

Svenne påpekar att Sverige inte alls är ensamt om att ha åldersgränser på bio. Det har man i många länder, och i till exempel USA är det hårdare regler som gäller. Där finns det även en 18-årsgräns för vissa filmer.

Om man är yngre än 11 år får man ändå komma in på filmer med den åldersgränsen om man går med en vuxen. Ibland kan det vara riktigt små barn, och då brukar personalen på bion berätta för den vuxne om det finns scener i filmen som kan vara otäcka. Det kan vara bra att påminna om det.

Försökte du komma in på barnförbjudna filmer när du var barn?

– Jo, det gjorde jag, det gör nästan alla barn. Jag var väl 10–11 år när jag såg "Exorcisten". Det var inte bra, det kan jag säga, den har satt sina spår.

"Exorcisten" är en skräckfilm som gjordes 1973, och handlar om hur några präster ska driva ut demoner ur en besatt flicka.

– Det kan nog vara bra att det finns lite åldersregler trots allt, säger Svenne.

Det finns tre åldergränser på biograferna i Sverige: 7 år, 11 år och 15 år. En film kan också vara helt barntillåten, och då får alla se den, även de som är yngre än 7 år. Det är Statens medieråd som bestämmer vilken åldersgräns en film ska ha.

Om man inte fyllt 7 eller 11 år kan man ändå få se filmerna som har fått den åldersgränsen, om man går med en vuxen. Så är det inte med filmerna som är tillåtna från 15 år – då måste man verkligen ha fyllt 15 för att få se dem. Det spelar alltså ingen roll om en 12-åring kommer med både mamma och pappa – de som jobbar på bion måste ändå säga nej om filmen har en 15-årsgräns.

Om man ändå lyckas smita in på en 15-årsfilm så kan man inte straffas. Men det kan biografägaren, för det är den personen som har brutit mot lagen.

Varför har man då åldersgränser för filmer som visas på bio? Man får ju till exempel läsa vilka böcker man vill, och titta på vilka tv-program man vill. Skillnaden är, att när du läser en bok eller tittar på tv, så gör du det hemma hos dig. Men biografen är ett ställe dit alla kan gå, en offentlig lokal, och du måste betala pengar för att få en biljett. På sådana ställen är lagen hårdare om vad man får och inte får göra. Vad man gör hemma i sitt privata hem är en annan sak.

Vad är det som avgör åldersgränsen? Jo, det är om filmen "kan vara till skada för välbefinnandet för barn i den aktuella åldersgruppen". "Skada välbefinnandet"? Det betyder att barn kan känna sig rädda och skrämda, oroliga och förvirrade av en film som de har sett. De kanske inte kan somna på kvällen eller drömmer mardrömmar, några kanske blir väldigt ängsliga och vågar inte göra sådant som de gjorde förut. En del kanske inte kan koncentrera sig i skolan, andra vågar inte vara ensamma. Otäcka bilder från filmen snurrar runt i huvudet, och man kan inte styra undan tankarna. "Välbefinnande" beskrivs i FN:s konvention om barnens rättigheter – man vill att barn så långt det är möjligt ska skyddas från det som kan vara skadligt för dem.

Visst kan det vara kittlande att se en barnförbjuden film, men det kan vara otäckt också. En del filmer kan sitta kvar länge i huvudet efteråt, och man kan få svårt att somna på kvällen.

Annons