Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Attentaten är inte för djurens skull

Ett flertal attentat utförda av djurrättsaktivister har genomförts senaste året runt om i norden. Dessa är inte för djurens skull, aktivisterna villa bara bråka och bekräfta sina egon.

Annons

Förra veckan rapporterade ATL att en stor gård på Jylland attackerats av djurrättsaktivister. Upp mot 1000 hönor släpptes ut ur sina burar, vilket ledde till förvirring och bråk, runt 100 fåglar fick avlivas. Även en stor mängd grisar släpptes ut, grisar som aldrig gått tillsammans tidigare och inte kände varandra. Detta orsakade rejäla rangordningsstrider, det händer nämligen när flockdjur som inte känner varandra plötsligt möts. En galt dödades av en annan i en sådan strid. Personerna som gjorde intrång och förstörde försökte även sätta eld på stallet. De var uppenbarligen inte medvetna om att många djur inte springer ut ur sitt stall om det brinner eftersom de finner trygghet där, många mer hade kunnat dö om inte elden släckts.

Exempel från Danmark är bara det senaste i en lång rad från attentat från djurrättsaktivister i norden, även i Sverige och Finland finns nätverk som korsar landsgränserna och upprepat angriper lantbrukare.

Värst utsatta är minkfarmare både här och i Finland, där det också är tillåtet.

Det går att ha många åsikter om pälsdjursindustri och minkfarmer. Djuren har svårt att utöva sitt naturliga beteende i den miljö där de hålls. Men att förändra en sådan sak som hårdare lagstiftning måste gå via politiken och juridiken, inte via terrorism. Att föda upp minkar i Sverige i dag är inte förbjudet, den som har en minkfarm gör inget olagligt. Ändå utsätts de för svåra brott av aktivister, som anser att just deras beteende står över lagen.

Tidigare i år inleddes en omfattande rättegång mot flera djurrättsaktivister, som bland annat hade förstört familjegravar, kastat in en yxa genom fönstret hos en minkfarmare och hotat deras barn. Åtalspunkterna gällde sådant som allmänfarlig ödeläggelse, olaga hot och mordbrand. Det är inga pojkstreck vi talar om utan grova brott. LRF har också, senast i maj i år, begärt en ny och mer övergripande strategi från polis och myndigheter för att komma till rätta med den här typen av aktivism.

Djurrätt måste sluta vara en ursäkt till grov brottslighet. Det finns en särskild typ av översitteri hos de som begär den här typen av brott. En narcissistisk syn på sig själv som mer fullkomlig än resten av oss och därför med rätt att begå grova brott mot människor som inte gör något olagligt. Vill man förändra politiken får man vackert gå samma väg som alla andra, skriv insändare, gå med i ett parti, skriv motioner, drive en fråga i riksdagen. Djurrättsaktivisterna står inte över lagen, de är bara bortskämda glin som tror sig göra det.

För att inte glömma det faktum att de påfallande ofta inte verkar ha någon koll alls på det naturliga beteende hos de djur de vill rädda. Faktisk kunskap om hur djur är och om hur de mår verkar inte heller det vara viktigare är aktivisternas egon och aggressioner. Det måste vara jobbigt för alla de kloka och engagerade personer som jobbar med och driver på i djurrättsfrågor att ständigt sammanblandas med de här marodörerna. LRF:s förslag om en nationell strategi för att komma tillrätta med problem är bra och borde tas på allvar.