Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Även de små ledljusen i vardagen är viktiga

En god vän brukar ofta säga till mig, "jag spelar inte kasperteater!" Med detta menar han att han vägrar låta sig styras av omgivningen.

Annons

Att ha riktlinjer i sitt liv som man kan hålla sig till genom svåra tider tror jag är oerhört viktigt. På så sätt kan vi se ljuset genom mörkret. Jag tror att vi inför oss själva behöver definiera hur detta ljus eller den så kallade ledstjärnan i våra liv egentlig ser ut. Vad är det inneboende budskapet i vår vision av ljuset och vem eller vad är det som tänder det, så att vi kan se det tydligt? När vi vet vem vi är och mot vad vi strävar blir det lättare att själv skapa ljuset i tunneln. Går vi planlöst omkring i livet behöver vi förlita oss på att ett ljus kommande utifrån ska finna en väg in våra liv.

Kasperteater är en form av dockteater som förr spelades på gator och torg. Ett budskap förmedlades genom handdockor som med sina fasta rollkaraktärer interagerade med varandra enligt vissa givna mönster.

Vi människor spelar också roller i olika sammanhang även fast vi tror att vi är oss själva. Med dessa roller skapar vi distans till oss själva och vårt eget känsloliv. Att se igenom gamla invanda tanke- och handlingsmönster, bryta dom och försöka vara sann mot sig själv tror jag är en av de största utmaningar vi människor ställs inför i våra liv. Det kräver nämligen mod, styrka, självkänsla och en längtan att vända ont till gott. Dalai Lama ska ha sagt att den viktigaste kampen vi utkämpar, är den inom oss själva, mot vår egen negativitet.

"Ljuset i tunneln är en räkmacka på Tages", sade ett par som passerade mig när jag promenerade härom dagen. Med bestämda steg fortsatte de framåt mot dagens mål.

Det fick mig att tänka på att även de små ledljusen i vardagen är viktiga. För ibland kan det vara riktigt svårt att se det övergripande perspektivet och då är det bättre att fokusera på det lilla som är positivt för dagen.

Jag tror inte jag är ensam om att uppleva att livet ibland kan kännas surrealistiskt. Det jag tänker och ägnar kraft åt kan ibland få mig att tänka att jag själv bara är medspelare i en stor teaterföreställning. Det är nog en sådan upplevelse av livet som scen för olika skådespel som sångerskan Bianca Castafiore i Tintin har, när hon blir tillfångatagen av gerillan och utbrister: "Jag ler åt er kasperteater."

I morgon tänder vi det första ljuset i advent!

Jeannette Trebbin