Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Backholm Bohlin om regeringsbildningen: Stor risk för extraval om inte partierna skärper sig

Den engelske fotbollslegendaren Gary Lineker sa en gång: ”Fotboll är ett enkelt spel: 22 man jagar bollen i 90 minuter och till slut vinner alltid Tyskland.”

Svensk politik bar länge många likheter med det: Politik är ett spel där fem partier jagar röster och i slutet vinner Socialdemokraterna.

Stefan Löfven (S) får svårt att regera i en tid när det finns en tydlig icke socialistisk majoritet i riksdagen.

Så är det inte längre. Socialdemokraterna är inte längre Partiet med stort P. För även om S inte har haft egen majoritet sedan 1968 så var normalläget i svensk politik länge att S regerade. När vi på valnatten om en vecka får se ett resultat så kommer vi med största sannolikhet få se S göra sitt sämsta val sedan demokratin infördes. Huvudmotståndaren Moderaterna kommer också att backa jämfört med förra valet, som redan det sågs som ett misslyckande.

Vi är tillbaka i en situation som liknar den 1917, när det var tre stora partier – snarare än två huvudmotståndare – som dominerade svensk politik: Socialdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna (då kallade Allmänna valmansförbundet). En betydande skillnad nu jämfört med 1917 är att det framstår som avlägset att någon konstellation bestående av de tre stora partierna kommer att samarbeta (i alla fall om man ska lita på vad partiledarna säger).

Ulf Kristersson (M) får svårt att regera eftersom den icke socialistiska majoriteten egentligen bara är överens om att de är emot Löfven.

Den här situationen ger upphov till två svårlösliga problem när valresultatet ska mynna ut i en regering:

1. Stefan Löfven (S) får svårt att regera i en tid när det finns en tydlig icke socialistisk majoritet i riksdagen.

2. Ulf Kristersson (M) får svårt att regera eftersom den icke socialistiska majoriteten egentligen bara är överens om att de är emot Löfven. Att man har samma motståndare är ingen grund att bygga samarbete på. Skillnaderna mellan de fyra allianspartierna och Sverigedemokraterna är för stora i centrala frågor för att ett samarbete ska kunna bli aktuellt.

Det är svårt att se en regeringskonstellation som skulle få egen majoritet i riksdagen.

Nu är det förvisso inget ovanligt att Sverige styrs av minoritetsregeringar. Alliansen styrde i majoritet under sin första mandatperiod (2006-2010) medan man tappade majoriteten i valet 2010. Före det regerade såväl Göran Persson och Ingvar Carlsson som Carl Bildt och Olof Palme i minoritet. Det är egentligen alltid önskvärt att få en regering med ett tydligt mandat från väljarna. Så kommer dock inte att ske denna gång. Det är svårt att se en regeringskonstellation som skulle få egen majoritet i riksdagen. Inte ens en bred koalition mellan S och M skulle, som det ser ut så här en vecka före valet, lyckas samla 175 (eller fler) ledamöter.

Det krävs en ödmjukhet från regeringen inför det faktum att riksdagen är överordnad regeringen.

För samtliga partier, oavsett vilken partikonstellation som kommer att leda landet efter valet, gäller det att försöka komma ihåg följande: Minoritetsregerande kräver ett gott politiskt handlag från statsministern och statsråden. Det kräver en opposition som inser värdet av kompromisser och att göra upp i sakfrågor. Och inte minst så kräver det en ödmjukhet från regeringen inför det faktum att riksdagen är överordnad regeringen.

Om inte riksdagens seriösa partier inser det nyss nämnda är det svårt att se att mandatperioden ska sluta i något annat än ett extraval.