Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Både människor och djur förtjänar en saklig rovdjursdebatt

Annons

för fem år sedan träffade jag naturfilmaren Ulf Jonasson. På en bergstopp med utsikt över Indalsälven berättade han om sitt nya filmprojekt.
Ulf, tillsammans med frilansjournalisten Henrik Ekman, ville göra en film om varg.
Naturfilmare från hela Europa var samlade där på berget mitt i björnland. Vi var på naturfilmsfestival.
Nej, inte en film till om varg, var min första tanke. Då hade jag möjlighet att avgöra vilka naturfilmer SVT skulle stödja med pengar.
Rovdjursfrågan var så infekterad att nästan allt som togs upp av media betraktades som partsinlagor och debatten kändes uttjatad.
Det mesta om varg och björn kändes redan sagt i ett rätt så hysteriskt tonläge.
Ulf och Henriks idé var att göra en film som utgick från vetenskap och fakta. Deras berättelse skulle ha vargens, inte människans, perspektiv. Precis vad som då saknades i debatten, så det blev en film trots min första tveksamhet.


med projektet har jag inte haft inblick i förrän förra helgen då filmen ”Vargen – älskad, hatad, buggad” sändes.
Alfahanne Ulrik med sitt revir i Bergslagen, en av de mest kartlagda vargarna i världen, är huvudkaraktär. I tre år följde filmarna Ulrik och hans familj. Det är möjligt att berätta Ulriks historia med hjälp av forskning, gps-spårning och framförallt unika bilder.
I en sekvens leker fem av Ulriks valpar i en skogsbacke. I en annan scen lurar Ulrik forskarnas helikopterpilot när de ska försöka söva honom med en bedövningspil.
Berättelsen är vacker, lågmäld inte särskild märkvärdig dramaturgiskt. Där finns smärtan i bilderna av vargrivna, söndertrasade hundkroppar och ovissheten om Ulriks slutliga öde när gps-halsbandet slutat sända.
Filmens värjer inte för besvärliga frågor om inavel, tjuvjakt och en älgstam som inte räcker till för både jägare och vargar.
En lite absurd del handlar om politik. Man demonstrerar med plakat mot rovdjurspolitiken. Det är mitt i valrörelsen, ett ångande valmöte bland kommunpolitiker och blivande ministrar dyker upp. Det absurda består i hur tydligt det är att rovdjurspolitiken mer präglas av populism än handfasta beslut.
Filmen visar ett skeende och kanske håller attityder på att förändras.
Veckans mest kommenterade artiklar på vår sajt OP.se handlar om björn–älgdramat i Hede. Åsikterna har strömmat in från er läsare. Debatten är både balanserad och insiktsfull trots väldigt olika utgångspunkter. Jag är inte säker på att så varit fallet för några år sedan.
Därför är det roligt att läsa kommentarerna samtidigt som jag ser filmen om Ulrik. Bevis på att rovdjursdebatten håller på att bli mer sakligt nyanserad. Det är i så fall på tiden. Det förtjänar både människor och djur.

Mer läsning

Annons