Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bakgrunden till Sveriges största mutskandal

Ett arkitektritat fritidshus, en glasveranda och hundratusentals kronor överlämnade i vanliga kuvert. Det är några av de mutor som en kriminalvårdschef misstänks ha tagit emot för fängelset i Östersund.

Annons

Den 18 maj 2010, klockan 07.10, ringer polisen på hemma hos Kriminalvårdens fastighetschef. Han ombeds klä på sig och följa med till polishuset. Två timmar senare anhålls han.

Samtidigt gör civilklädda poliser en husrannsakan på Kriminalvårdens huvudkontor i Norrköping och tömmer fastighetschefens bokhyllor.

– Otroligt pinsamt, vi är chockade, säger en anställd till lokaltidningen Corren efteråt.

En stund senare sitter den 65-årige mannen som planerat så många häkten och fängelsebyggen plötsligt själv i häkte, misstänkt för att ha tagit emot mutor värda minst 4 miljoner kronor.

Det är Sveriges hittills största korruptionshärva som nu rullas upp. Den har starka kopplingar till Östersund. Fastighetschefen tros ha blivit mutad för lönsamma kontrakt som rör Verksmoanstalten i Torvalla. Fängelset som aldrig blev byggt, men som kostade 156 miljoner kronor att rita och planera.

Det var ÖP som satte utredarna på spåren.

Vi backar tillbaka i tiden till 2006. Arbetet med att projektera ett fängelse för 220 intagna i Torvalla är i full gång. Under hösten upptäcker ÖP:s reportrar Henry Svensson och Anita Brorsson en märklig sak. Kriminalvårdens fastighetschef har lovat ett privat företag att bygga och äga fängelset, utan att ta in anbud. Trots att fängelsebygget kan komma att kosta närmare 1 miljard att bygga ska det inte upphandlas.

Först säger fastighetschefen att det är kommunen som valt det privata företaget. Sedan ändrar han sig och säger att det är Kriminalvårdens val. På frågan varför han inte upphandlar miljardprojektet svarar han att hyresavtal är undantagna från lagen om offentlig upphandling.

ÖP:s artiklar hamnar hos Nämnden för offentlig upphandling, som börjar granska ärendet. De behöver inte lång tid för att komma fram till att bygget måste upphandlas. I november 2006 stoppas fängelseplaneringen.

Nu vaknar Riksrevisionen och startar en egen granskning som avslöjar flera märkliga omständigheter. Trots att fängelsebygget har lagts på is är stora avtal redan undertecknade. Tre konsultföretag har fått kontrakt värda 209 miljoner kronor på de nya fängelserna i Östersund, Haparanda och Härnösand, utan att andra fått vara med och tävla. Enbart för Verksmoanstalten handlar det om konsultavtal för över 100 miljoner kronor. Fastighetschefen har gjort beställningarna trots att Kriminalvården har ramavtal med andra företag, och trots att han själv bara har rätt att besluta om högst 25 miljoner kronor.

I det läget inleder överåklagaren på Riksenheten mot korruption, Gunnar Stetler, en förundersökning.

I dag, ett år senare, står det klart att det handlar om den största mutskandalen i svensk rättshistoria. Aldrig tidigare har en offentliganställd tjänsteman varit misstänkt för så omfattande korruption.

Det har funnits goda grunder att muta honom. Kriminalvården har byggt och renoverat fängelser och häkten för 11 miljarder kronor de senaste sex åren. Fastighetschefen har haft inflytande över en stor del av byggprojekten.

Orsaken till att svensk kriminalvård har byggt mest i hela Europa på sistone ligger sju år bakåt i tiden.

Sent på kvällen 18 januari 2004 tog sig två beväpnade män genom Kumlaanstaltens staket med hjälp av en skärbrännare. Med stegar lyckades de ta sig över den sju meter höga muren och frita tre interner.

Ett halvår senare tvingade en beväpnad intern till sig nycklarna av en säkerhetsvakt och rymde med tre andra intagna från säkerhetsavdelningen på Hall. En av rymlingarna var Tony Olsson, dömd för polismordet i Malexander.

Efter ytterligare två fritagningar, varav en med gisslantagning av en vårdare, var måttet rågat. Dåvarande justitieminister Thomas Bodström (S) gick ut och lovade ett nytt rymningssäkert "superfängelse" för att få tyst på kritiken.

De kommande sex åren byggde Kriminalvården 1 600 nya anstaltsplatser. En del var nödvändiga för att ersätta förfallna och överfulla fängelser. Men Bodströms superfängelse, som blev ett antal särskilda säkerhetsplatser på Kumla, Hall och Saltvik, var en direkt följd av oppositionstrycket efter rymningarna.

Effekten blev den önskade, rymningarna har minskat med 80 procent. Men priset har varit högt. Kostnaden för de nya säkerhetsenheterna motsvarar 5 miljoner kronor för varje förhindrad rymning, visar en statlig utredning.

Planerna på fängelset i Torvalla växte ur den uppskruvade säkerhetsdebatt som följde efter rymningarna 2004. I baksmällan som kom när kostnaderna för utbyggnaden blev kända dog planerna.

256 miljoner kan med säkerhet sägas ha kastats i sjön. Det var vad projekteringen av anstalterna i Haparanda och Östersund kostade.

Kriminalvården har själva gjort en utredning som kommit fram till att projekteringskostnaden för de båda fängelserna var onormalt hög. Att ta fram ritningar och planer för Verksmoanstalten kostade 7 300 kronor per kvadratmeter. Jämförelseprojekten Saltvik i Härnösand och Horsens i Danmark kostade 4 000 respektive 2 400 kronor per kvadratmeter.

Om anstalterna i Östersund och Haparanda verkligen blivit byggda och inte bara stannat på ritbordet, så skulle de ha tillhört de dyraste fängelserna i Europa.

En orsak var att säkerhetskraven överdrevs. Trots att Verksmoanstalten hade en lägre säkerhetsklass planerades speciallösningar som var lika dyra som i superfängelserna.

En annan orsak var att projekteringarna drevs av konsulter i flera led. Det var fastighetskonsulter, säkerhetskonsulter, byggkonsulter, byggentreprenörer och säkerhetsentreprenörer. Rollerna och beslutsmandaten var otydliga. Jobben var stora och inte sällan utförda på löpande räkning. Kontrollen var dålig. En bra grogrund för korruption.

Kriminalvårdens utredare formulerar dilemmat så här: "Projektledarna upplever inte att det varit deras roll att vare sig ha kunskap eller att vara drivande i kostnadsfrågor - deras roll har främst varit att säkra snabb framdrift av projekten".

Meningarna går isär om varför Verksmoanstalten stoppades. Enligt Kriminalvården ändrade plötsligt regeringen förutsättningarna för fängelsebyggen mitt i en pågående planeringsperiod. Regeringen hänvisade till okontrollerade kostnader och vägrade skriva under hyresavtalet. Enligt rykten blev det droppen när Kriminalvårdens generaldirektör skrev under ett 25-årigt hyreskontrakt för häktet i Helsingborg utan regeringens godkännande.

Oavsett vilket så blev resultatet detsamma: En svindyr pappersprodukt hamnade slutligen i papperskorgen. Men delar av den kan skicka kriminalvårdens fastighetschef och flera företagsledare i fängelse.

Utredningen om muthärvan blir inte offentlig förrän åtal väcks. Men de uppgifter som hittills kommit fram och som går att få bekräftade är följande:

Fastighetschefen misstänks för att personligen ha tagit emot mutor för minst fyra miljoner kronor. Tre företagare misstänks för grov bestickning eller medhjälp till grov bestickning.

Huvudmännen har använt sig av avancerade metoder för att dölja mutbrott. Ett exempel är fritidshuset i Skåne. Gunnar Stetler anser sig ha bevis för att fastighetschefen fått huset som tack för några lukrativa kontrakt, bland annat innefattande fängelset i Östersund.

Huset är ritat av en av de tre arkitektfirmor som fått konsultuppdrag av fastighetschefen. Läget är attraktivt, mitt emellan Båstad och Vejbystrand, ett stenkast från Sveriges längsta sandstrand. Huset ser oansenligt ut, men kostade 2,2 miljoner att bygga. Det har tjocka, ljudisolerande väggar för att stänga ute ljudet från förbipasserande tåg. En glasveranda ska också ha ingått i mutan, vilket höjer värdet till närmare 2,5 miljoner.

Så här såg upplägget ut:

Ett företag som ägs av fastighetschefens nära vän och golfpartner köper ett stycke tomt av fastighetschefens fru. Företaget bygger fritidshuset och står som ägare till det. Fastighetschefen har "fri förfoganderätt" över stugan.

– I praktiken har den byggts som en direkt följd av hans roll inom Kriminalvården. Det är en muta helt enkelt, säger överåklagaren.

Vem huset är avsett för framgår tydligt av bygglovhandlingarna som finns på Båstad kommun. På alla ritningar har fastighetschefens efternamn angetts som projektnamn.

Gunnar Stetler misstänker också att vännen och golfpartnern har betalat minst 300 000 kronor till fastighetschefen i mutor, både i form av kontanter som överlämnats i vanliga kuvert och genom att sätta in pengarna på ett konto.

I den digra dokumentationen om fängelsemutorna finns allt från ÖP:s artiklar till uppgifter om en konsultfirma som fastighetschefen misstänks ha startat "som ett led i brottslig verksamhet kopplad till Kriminalvården".

Överåklagaren tror att förundersökningen blir klar först framåt sommaren. Riksenheten mot korruption har fyra åklagare som just nu har 75 utredningar på gång. Korruptionsbekämpning är ingen prioriterad fråga i Sverige.

Att upptäcka mutbrott i ett komplext fängelseprojekt är som att leta efter en nål i en höstack. Eller som överåklagaren uttryckte det i en intervju:

"Bygger man en kriminalvårdsanstalt för en miljard så är det ingen som märker om man stjäl en miljon".

Tord Andersson