Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Barn under 3 år behöver en vuxen nära sig"

På en kulle nära en skogskant står ett gult gammalt trähus med stora fönster. Jag går in och träffar Katrin Reinklou och Anette Samuelson på Waldorf-förskolan Solskatten, för jag vill höra hur de tänker kring det här med anknytning, barn och vistelsetider.

Vi slår oss ner i ett rum med olika små lekställen. Små figurer här och där, klossar på golvet och stickande katter står på fönsterbrädet. Allt är sparsamt men omsorgsfullt. Dockorna sover i sina sängar för barnen är ute och leker. Utanför fönstret har en riktig ekorre ett eget litet hus.

– Titta nu är han här, säger Katrin och vänder mina ögon mot ekorren.

– I det här rummet jobbar jag. Den tidiga barndomen, det lilla barnet är stora frågor inte minst i vår tid. Hur kan vi skapa ett pedagogiskt förhållningssätt som motsvarar det lilla barnets behov av anknytning, trygghet och tillit? Samt tid och rum för barnets behov att få vara barn, säger Katrin.

När Anette och Katrin förklarar för mig hur de jobbar kommer några ord tillbaka väldigt ofta: Kontinuitet, helhetssyn, rytm, förtroende och balans.

De berättar vidare:

"Varje barngrupp har sin egen fröken, samspelet med den vuxne är centralt för anknytningen. Gruppen knyter an till varandra i det begränsade utrymmet. Ute på gården möter vi alla barnen på lekskolan. Äta, vila och inomhuslek gör vi i den lilla gruppen. När den vuxne lugnt pysslar med något känner sig barnet tryggt och kommer till ro och går in i sin lek, de tar in så många sinnesintryck hela tiden, för barnet är det naturligt att bearbeta det i leken.

Vi tänker mycket på kontinuitet, barn blir trygga av att de känner igen sig och vet vad som ska hända. Mycket av det vi gör bygger på upprepning. Vi har en rytm i det vi gör, en dagsrytm, en veckorytm och en årsrytm och är därför förutsägbara. Vi har samma samling i en vecka, barnen lär sig sagan som är kopplad till årsloppet, ramsorna och dikterna. Vi är alltid på väg mot en årstidsfest, sommarfest eller höstens skördefest och det syns i vårt rum. Mjuka vita påskhönor vilar fortfarande på en litet bord. Det är alltid samma person som tar emot barnen på morgonen, Lena. Det är alltid Erik, trädgårdsmästaren som finns kvar tills de sista gått på eftermiddagen.

De små barnen under 3 år prioriterar vi. Fyra barn har en fröken som hjälper dem med att finna rytmen mellan aktivitet och ro, anpassad till deras ålder. Barn under 3 år är inget gruppbarn, de har inte kommit dit i sin utveckling och har ett begränsat utbyte av andra barn, det lever i sin egen lilla värld. De behöver en vuxen nära sig som de kan krypa upp och tanka hos. Vi vet att nära känslomässiga relationer är viktiga, att bli sedd. Grundförutsättningen för allt är faktiskt anknytning med allt vad det innebär. Det är så viktigt för den personliga tryggheten och självkänslan.

Det är mycket som handlar om förtroende, föräldrarna måste ha det för sin lekskola för att barnen ska känna sig trygga. Vi vårdar relationen och dialogen med föräldrarna, vi vårdar oss själva, barnen och atmosfären. Vi har en dialog med föräldrarna om vad som är mest gynnsamt för barnen. Vi uppmuntrar tillexempel föräldrarna att låta barnen få en paus ibland, ta höstlov och sportlov. De håller sig friskare då. I Stockholm finns en grupp som jobbar för att även barns arbetstider blir reglerade i lag, som de vuxna har det. De undrar hur långa dagar ett litet barn klarar av.

Maten här är vegetarisk och ekologisk, vi har ett eget kök och allt lagas från grunden av vår kock, Lena. Vi odlar mycket av våra egna grönsaker, Erik är utbildad trädgårdsmästare och jobbar med det under sommarhalvåret, på vintern är han pedagog. Vi har en återkommande matsedel, för allt bygger ju som sagt på upprepning.

Tänk dig bilden av en trädgård där barnen är växterna och att pedagogen är trädgårdsmästaren. Vad behöver en växt för livsbetingelser, vilken jord, hur mycket ljus. Barn är som växter, olika. Vi funderar hur vi kan skapa de bästa förutsättningarna för barnet. Barn härmar vuxna, därför tänker vi medvetet på att vara förebilder för dem. Genom den rytmiska vardagen rotar barnen sig i livet."

Hur kan ni göra så här, frågar jag. Hur fungerar det ekonomiskt och praktiskt?

"Vi har samma bidrag som den kommunala förskolan, samma löner och samma taxor, inga billiga lokaler. Men vi har en helhetssyn även på ekonomin. Vi driver lekskolan som en icke vinstdrivande stiftelse, den har funnits i 18 år. Föräldrarna städar vid ett tillfälle per termin och gör ytterligare två arbetspass. Till våren är det dags att måla staketet. Totalt har vi 35 barn i fyra grupper. Tre storbarngrupper och två småbarnsgrupper."

När jag ska gå kommer Leon in och fryser om fötterna, han får ett varmt fotbad i lekrummets diskbänk.

– Det är knepigt, säger Katrin, helt plösligt kommer det här med anknytning till mig från flera olika, oväntade håll.

Frågan har vaknat till.

ulla.granqvist@op.se

När den vuxne lugnt pysslar med något känner sig barnet tryggt och kommer till ro och går in i sin lek.