Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Barnsligt att ropa efter kortare arbetsdagar

Att frågan om förkortad arbetstid har kommit upp så mycket som den ändå gjort i valrörelsen är förvånande, förslaget är ovanligt slarvigt och nästintill ogenomförbart.

Annons

Under årets valrörelse har både Vänsterpartiet och Miljöpartiet i utfrågningar och debatter tagit upp en gammal käpphäst och drivit den överraskande aktivt. Det handlar om förslaget om arbetstidsförkortning, först 35 och sedan 30 timmars arbetsvecka.

Förespråkarnas favoritargument handlar om att vi i själva verket skulle få mer bra saker gjorda om vi arbetade mindre. Om vi inte hade krav på oss att göra något särskilt en större del av vår tid skulle vi uppfinna nya saker och hitta nya lösningar. Om vi arbetade mindre skulle vi stressa mindre och bli mindre sjuka, vilket i sin tur skulle spara välfärdsresurser.

Det finns säkert positiva effekter för vissa personer som har vissa yrken med mer fritid och mer sammanpressande arbetstider. Men det är likväl ett faktum att samhällsekonomin som sådan bygger på tillväxt, och våra löner bygger på hur produktiva vi är. Båda dessa kommer att påverkas i allra högsta grad om alla började gå hem en, två timmar tidigare varje dag. Arbetstidsförkortning må låta som en attraktiv tanke men den skulle ha drastiska följder på vår ekonomi som de flesta av oss i ärlighetens namn inte är beredda att betala.

För när Fridolin i utfrågningen i SVT skulle redogöra för kostnaden av arbetstidsförkortningen valde han Vänsterpartiets slutsats från deras rapport om sex timmars arbetsdag. Den säger sex miljarder, en siffra Fridolin dessutom menade var högt räknad. Som kontroll kan vi jämföra med vad Riksdagens utredningstjänst och Konjunkturinstitutet, som utrett frågan tidigare, kommit fram till. Det är två tunga instanser som räknat på effekterna. Deras siffra för uteblivna skatteintäkter landar någonstans på mellan 280 och 310 Miljarder. Variationen beror på att man i det ena fallet räknat med att inte hela ekonomin kommer ta till sig sänkningen. Vissa högpresterande branscher kommer fortsätta arbeta längre.

Vi talar alltså om en effekt nästan fyrtio, femtio gånger större än den som V och MP kör på. Det kan sättas i perspektiv mot några satsningar som Alliansen och oppositionen utlovat. Uteblivna intäkter för restaurangmomsen från Alliansen ligger på ungefär fem miljarder. Socialdemokraterna vill lägga 3,5 miljarder på att höja statusen på läraryrket. Miljöpartiet vill spendera totalt 5,5 miljarder i alla sina klimat- och miljösatsningar. Med det i åtanke är alltså uteblivna intäkter för staten på runt 300 miljarder en helt enorm summa.

I en tid då oppositionen gärna talar om hur viktigt det är att vi gör en mängd satsningar, som högre löner för anställda i välfärden och mer penar till olika socialförsäkringar, så blir det hål i plånboken som sänkt arbetstid skulle ge än svårare att förstå.

I ett välfärdssamhälle tror vi på att vi gemensamt ska gå in och betala när människor verkligen inte kan jobba. När man är ung, gammal och sjuk. Men den andra delen av systemet är precis lika viktigt. Den säger att alla som faktiskt kan arbeta har ytterst ett ansvar för att försörja sig själv. Det låter fint att prata om att vi ska kunna ha mer fritid utan krav på att uträtta eller producera något, men den tiden kommer på bekostnad av välfärden, på bekostnad av vårt ansvar att dra in resurser som ska försörja både oss själva och andra.

Att arbeta deltid eller på timmar i den utsträckning man själv önskar finns redan som alternativ, om man samtidigt är bered att gå ner i inkomst. Det går utmärkt att göra, om man exempelvis flyttar ut i glesbygden med billiga boendekostnader och avstår från mycket konsumtion. Om man prioriterar annorlunda.

Saken här är att de flesta inte är beredda att göra detta, inte ens MP-väljare. De vill ha sina spirulina-smoothies och sin appeldator, men samtidigt arbeta mindre och få lika mycket pengar. Det är en ekvation som absolut inte går ihop. Det är barnsligt och oansvarigt av både MP och V att låtsas som om så är fallet.