Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Befäster fördomar om feminismen

I går hade programmet "Fittstim – Min kamp" premiär i SVT. Det är en efterlängtad serie i tre delar om feminismen i Sverige i dag. Det hade kunnat bli så bra. Det hade kunnat bli fantastiskt. Om det hade varit ett program som på djupet försökt förstå och förklara feminismen av i dag. Det är det inte. Åtminstone inte att döma av det första avsnittet som sändes i går.

Annons

Programmets underrubrik är frågan om feminismen gått för långt. Belinda Olsson sitter i Gudrun Schymans kök och formulerar sina tvivel om dagens feminism. Ett par minuter fyllda av fördomar och påståenden om dagens feminism. Funderingar som många kommer att känna igen sig i. Precis när man tror att Schyman ska få ordet och ta hål på några av fördomarna flyttas vi någon helt annanstans. För att få höra henne svara på hur hon ser på dagens feminism måste vi genomlida en timmes program fullt av påståenden och bilder av feminismens extremare uttryck, mer eller mindre oförklarade.

Om programmet utgått från Janne Josefsson, om det varit hans fördomar, hans påståenden och hans tvivel på feminismen vi fått ta del av hade det varit lika upprörande men lite mer rimligt än när personen i centrum är feministen Belinda Olsson.

För att bygga upp spänning i programmet jagar Olsson i alla tre avsnitt Ulf Lundell. Hon vill prata med honom. Tanken på att hon kanske inte står så långt ifrån honom i dag som hon gjorde för 15 år sedan är som en besatthet. Hon vill sluta fred. Och jag förstår inte, varför?

Detta är inte vad svensk feminism behöver. Ett program som befäster fördomar och får feminismen att framstå som mer verklighetsfrånvänd än någonsin.

En sak har Belinda Olsson helt rätt i. Det finns en klyfta mellan den intellektuella medelklassens mediefeminister och många av de kvinnor som kämpar så hårt för att få ihop tillvaron att de inte har tid eller energi över att engagera sig i saker som hen. Men det är inte ett tecken på att feminismen gått för långt. Det finns ingen motsättning i att kämpa för genusfostran parallellt med engagemang mot hedersvåld.

Feministiska (och andra) kämpar har alltid stått en bit ifrån den stora massan. Några få har ansträngt sig för att förbättra tillvaron för många. Dåtidens feminister var inte okontroversiella, lika lite som dagens feminister är det. Det ligger lite i sakens natur att den som ifrågasätter rådande ordning och vill ta makten tvingas jobba i motvind. Många aktiva feminister står ganska långt ifrån de vita medelklasskvinnorna till vilka Olsson hör.

Ett par av dessa dyker upp i tredje avsnittet, men i stället för fördjupning i deras engagemang kastas vi tillbaka till jakten på Ulf Lundell. Obegripligt att en personlig beef mellan två personer får ta sådan central plats i en teveserie om ett så pass viktigt ämne. SVT och Belinda Olsson kan bättre.