Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Befriande roligt med Ulla Skoog

Med jämna mellanrum utser mer eller mindre sakkunniga bedömare vem som är Sveriges roligaste kvinna.

Annons

En av mina kandidater skulle definitivt vara Ulla Skoog.

Och sedan jag nu haft lyckan att uppleva henne på Storsjöteatern söndag kväll stärks jag i den uppfattningen.

Stundtals skriker hela salongen av skratt, befriat och lyckligt igenkännande i de vardagliga krumbukter som Ulla lever ut åt oss.

Plumpt eller nedlåtande blir det aldrig, ytterst få skämt är ens småfräcka. Ändå har hon udd och är aldrig menlös.

Som gammal ståuppare vet Ulla Skoog vikten av snabb publikkontakt. Hon börjar med att skanna av några personer i publiken som hon återkommande vågar skoja med – denna kväll blir det Sanna och Lars-Gunnar, plus gladpackmannen.

Innan kvällen är slut har Lars fått en rejäl kram på scen och Sanna får några pappersnäsdukar. Inte minst Skoogs improviserade snack med åskådarna visar imponerande tajming.

Annars är det främst fingerfärdige musikanten Trond Lindheim som utsätts för upprepade vattenduschar och diverse kärleksfulla glåpord å det manliga släktets vägnar.

Hennes bakgrund hos Fria Pro märks i en sång om Alliansen och flera Wiehesånger, annars är detta ingen särskilt politisk show.

Den långa och fyndiga sagan om Marknaden är för tillfället så politiskt korrekt att hon snarast kunnat skärpa den ytterligare.

Ulla Skoog blommade ut hos Lorry, där hennes mimik kom till sin rätt. I vissa stunder får hon oss nu att skratta bara genom ett höjt ögonbryn eller ett snipigt ryck i överläppen.

Två timmar och en kvart nästan ensam på scen är en klar prestation. Någonstans mitt i sackar visserligen tempot en stund, men hon är rutinerad nog att jobba upp farten igen.

Strängt taget är nog extranumret det allra vassaste, där Ulla stammande leder en studiecirkel om jordens förestående undergång.

I förbigående visar sig Ulla Skoog vara riktigt duktig på kupletter och visor, utan stora åthävor men rakt och med allvar. Möjligen slamrar kumpanen Trond lite väl hårt med tangenterna just där, men det är en randanmärkning.

Han är lika skicklig som hon är rolig och jag hade riktigt kul nästan oavbrutet i över två timmar. Tack för det.