Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Berättelse om kräftodling ger oss klimatkrisen i ett nötskal

Klimatkrisen behandlas ofta så abstrakt att den engagerar alldeles för få. Men när kräftodlaren Stig Wallén från Nälden berättar om hur uppvärmningen påverkar både hans produktion och djurlivet runtomkring blir klimatförändringen till bister verklighet.

Som framgick av ÖP:s reportage från Valne, Nälden, har makarna Stig och Karin Wallén fått en extra månad att producera kräftor på sedan de drog igång verksamheten 1988. Orsaken är att vattnet i kräftdammarna blivit allt varmare.

I dag överstiger vattentemperaturen 10 grader från mitten av maj till mitten av september.

Om Stig Wallén haft en annan grundinställning till det levande kunde han betecknat sig som en ”klimatkrisens vinnare.” Det gör han nu inte; tvärtom är Stig djupt oroad över hur fort förändringen har gått – och hur lite det talas om konsekvenserna av den.

I sjöarna runtikring ser han hur abborre och gädda börjar tränga undan ädelfisken. Och snart är det inga jaktlag som drar till skogs den första älgjaktsveckan i september. Den kvardröjande värmen gör det alltför besvärligt att ta hand om köttet.

Ett bra tag har vi vetat att den globala uppvärmningen kommer att slå extra hårt mot de nordligaste delarna av Eurasien och Nordamerika. De utsläpp av metangas som blir följden om tundrorna börjar tina har fått stor uppmärksamhet. Men hur det barrskogs- och lågfjällsbälte som större delen av Sverige ligger inom kommer att påverkas har det skrivits förbluffande lite om.

Ibland har det fladdrat förbi uppgifter om att trädgränsen i fjällen rätt snabbt kryper uppåt. Det skulle betyda att förutsättningarna för rennäringen och turismen påverkas i grunden. Men frågan har hittills inte förmått engagera. Antagligen till stor del beroende på att det handlar om en förändring som inte är spektakulär, som torkperioder i de stora spannmålsdistrikten eller cyklonfrekvensen i tropikerna.

Det riktigt olyckliga är att klimatkrisen sammanfaller med att den globala handeln formligen exploderar. Därför håller kustområdena runt om i världen på att få en delvis ny fauna och flora, inte minst beroende på fartygens utsläpp av ballastvatten som innehåller myriader organismer.

Virkeshandeln skickar runt virus och skadeinsekter som på hemmaplan är beskedliga men på nya kontinenter kan förvandlas till dödliga hot mot den inhemska floran. Den nordamerikanska tallvedsnematoden, som i Portugal fått ett brohuvud i Europa, är ett paradexempel.

Jämtlands län är ur det perspektivet rätt lyckligt lottat; de stora varuflödena passerar på behörigt avstånd och klimatet sätter ännu en spärr för de flesta oönskade tillskotten i fauna och flora. Men det vi lär oss av ögonöppnaren från Nälden är att idyllen till stor del kan vara skenbar. Vad stort sker, det sker dessvärre oftast tyst.