Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Berg hugger i sten

Han har burit hem ett stenblock från fjället på ryggen och inspireras av tidlös egyptisk konst. John Erik Berg är stenhuggare i femte generationen och har inga planer på att trappa ner.

Annons

Det var aldrig någon tvekan om vad John Erik Berg skulle bli. Som femte generationens stenhuggare växte han upp i farfars stenbrott i Örnsköldsvik.

– Jag var ganska slö och slapp som ung så det var enkelt att följa i förfädernas fotspår och bli stenhuggare, säger han.

Bland granitblock och gravstenar växte även ett konstintresse fram.

– Jag umgicks med konstnärerna i Örnsköldsvik och blev sugen på att skapa själv.

Med tiden kom han att ta över hela stenbrottet och driva verksamheten fram till 1979 då familjen flyttade till frun Margaretas hemby Överammer.

– Vi lockades av lugnet och Ammerån. Det är mycket kvalité i det här, säger han och tittar ut över landskapet.

Men så värst lugnt verkar han inte ta det. 82 år gammal går han dagligen ut i garaget och arbetar med olika konstprojekt. Han har en konstpark i trädgården, ett galleri på tomten och håller fulltecknade sommarkurser i stenbearbetningens grunder varje år. Att arbeta i sten är inte det mest skonsamma för kroppen men John Erik hävdar att han klarat sig bra.

– Jag är bara lite hes av dammet, säger han.

– Dessutom har arbetet blivit lättare med åren. Nu finns det luftdrivna verktyg och diamantklingor. Så var det inte förr. Då var det hammare, mejsel och muskelkraft som gällde.

Och det är åtskilliga ton sten som har bearbetats av John Eriks skickliga mejsel genom åren. Han brinner för konsten och har haft ett 20-tal utställningar. Hans konstverk pryder även det offentliga rummet i bland annat Torvalla och Solliden.

Men att leva som konstnär är tufft, inte minst ekonomiskt.

– Jag har haft tur och sålt en del genom åren och är nöjd på det viset. Men man måste vara en etablerad konstnär för att kunna leva av det. Själv har jag överlevt på att göra gravstenar och på min fru, säger han och skrattar.

Förra året fick han motta Ragunda kommuns kulturstipendium för mångårig kulturell insats och till jul är han aktuell med en utställning i Hoverberg. Några planer på att trappa ner har han inte.

– Idéerna kommer i huvudet jämt och ständigt. Men det är klart att åldern tar ut sin rätt.