Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Beslutet att skippa Eidsvollnytt snedsteg i fädrens spår

Förvaltar kung XVI Gustaf sina anfäders avoghet mot ett självständigt Norge? Eller är hovet rent renons på kunskaper om nordisk historia? Vilken förklaring man än väljer till det svenska hovets beslut att stanna hemma från firandet av Eidsvollsförfattningens 200-årsdag den sjuttonde maj är det ungefär lika illa.

Annons

"Kungen besöker inte andra länder och uppmärksammar deras helg- eller nationaldagar" säger en inhoppande infochef vid hovet. Formellt korrekt men med tanke på de historiska svensk-norska relationerna, och huset Bernadottes tvivelaktiga roll i dessa är det rent nonsens.

Det som brukar kallas Sveriges sista krig, fälttåget mot Norge 1814, var ju egentligen Jean Baptiste Bernadottes eget krig. Som tack för att han slagits mot sitt gamla befäl, Napoleon, fick Carl XIV Johan av segrarmakterna grönt ljus för att lägga vantarna på Norge - också ett slags kompensation till Sverige för förlusten av Finland 1809. Att norrmännen den 17 maj 1814 även valde den danske kronprinsen Kristian Fredrik till norsk kung struntade Bernadotte - helt i tidens anda - fullständigt i.

1814 hade Norge i runt 500 år styrts från Köpenhamn, sedan 1500-talet i praktiken som en dansk provins. Napoleonkrigen skapade den råk i isen som gav syre åt den norska frihetslängtan. Eidsvoll var ett stort steg framåt, men Carl XIV Johan gjorde vad han kunde för att få istäcket att sluta sig igen.

Drygt 200 svenskar och ett okänt antal norrmän stupade i fälttåget 1814. Den svensk-norska unionen hankade sig fram till 1905 och upplöstes fredligt tack vare att kung Oscar II och den gamla svenska överklassen inte längre hade fullt grepp om makten. Därtill nödd och tvungen fick Oscar II ändra valspråk från Brödrafolkens väl till Sveriges väl.

Bernadotternas utrikespolitiska piruetter fortsatte ett tag till.

I augusti 1940- då den norske kungen Håkon upprättat sin lagliga exilregering i London - kom Gustaf V med den makalösa idén att mäkla fred mellan Tyskland och England. Förslaget föranledde ett våldsamt vredesutbrott från Churchill mot den "föraktlige svenske kungen."

Kung Carl XVI Gustaf är en egensinnig person med en faiblesse för märkliga kommentarer. "Om inte Gro Harlem Brundtland kan ta hand om sälproblemen, så undrar jag hur ska hon då kunna ta hand om det norska folket?" undrade monarken 1989.

Det vore orätt att ställa honom till svars för vad förfäderna ställt till med i relationerna till Norge - men helt orimligt är det faktiskt inte, eftersom kungamaktens hela legitimitet vilar just på dess kontinuitet.

Om kungen inte ändrar sig och reser till Eidsvoll utan envisas med att 17 maj är att jämställa med exempelvis Elfenbenskustens nationaldag - ja, då har han återigen sågat ett par rejäla tag på den gren han sitter på.