Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bildförslag: EU-politiker som klappar djur.

Annons

Ett säkert EU-valtecken är att det lite varstans ploppar upp politiker som gillar djur. Isabella Lövin tog fiskvägen in i Europaparlamentet. Boken ”Tyst hav” gav henne en topplacering på MP:s lista och hon verkar nu i Bryssel.

Veteranen Marit Paulsen har gjort sig känd för att värna glada grisar och Centerpolitikern Fredrick Federley är nu ute på turné och klappar kalvar och lamm, officiellt för att få en plats i Europaparlamentet, men gissningsvis också för att blidka sin egen centerrörelse.

Moderaternas europaparlamentariker Anna Maria Corazza Bildt är surströmmingens självutnämnda skyddshelgon och det finns en modern radioklassiker där hon med emfas beskriver hur norrländska barn på lördagar hungrar efter surströmming. Var hon hittat de barnen är dock en gåta.

När jag växte upp var lördagslyxen honung, inte surströmming. Pappa var hobbybiodlare, men honungen är egentligen en biprodukt. Det viktiga med bina är pollineringen. På det svenska företaget Bee urbans hemsida finns följande information:

Var tredje tugga du äter är pollinerad av ett honungsbi.

Det globala pollineringsvärdet bina utför är värderat till 1900 miljarder kr per år

Utan bin som pollinatörer, kommer 76 procent av den odlade mat som finns i butikerna att försvinna.

Bee urbans affärsidé är att erbjuda storstadsföretag att bli faddrar åt bikupor och biodling i städer är en medveten och växande trend. Men det finns gränser. I London har stadsbiodlingen fördubblats på fem år och där finns i snitt tio bikupor per kvadratkilometer jämfört med bara en per kvadratkilometer i övriga England. Även bina har för blivit trångbodda, och där det finns biodlingar måste man även ha utrymme för blommor. Att samlas kring en bikupa ökar kunskapen om hur detta hänger ihop, men bina behövs givetvis i hela landet.

På senare år har forskare slagit larm om att antalet bin minskar kraftigt i stora delar av världen. Vetenskapsradion rapporterade i början av året att det i Sverige saknas cirka hälften av den mängd som skulle behövas i relation till vad som odlas på åkrar och i trädgårdsodlingar. I veckan kom en mer betryggande nyhet om att det inte är så illa som man befarat, och det vet vi tack vare att EU för första gången kartlagt honungsbin i 17 europeiska länder.

Vi ska vara tacksamma för att Europas politiker prioriterar forskning för att säkra binas fortlevnad, och det finns goda skäl för EU-politikerna att bry sig om djur, förutom att det är bra PR och ger gulliga bilder. Men att fara runt och klappa lamm är väl ändå i det lättaste laget?