Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Billy valde ÖFK för utmaningen

Billy Reid hade möjligheten att få fina managerjobb i Skottland.
Han valde en helt annan väg.
51-åringen från Glasgow flyttade till ett okänt land – för att bli Graham Potters högra hand.
– En riktig utmaning, säger han till Sporten.

Annons

Det är bara några enstaka minuter kvar av ÖFK–Ljungskile.

Modou Barrow fälls i straffområdet och många i hemmapubliken tror att det ska bli straff.

På ÖFK-bänken är en person extra övertygad. Han studsar upp från sin plats, ställer sig vid sidlinjen och skriker.

Domare Lars Olsson har svårt att ta in nyanserna i den breda och irriterade skotska svadan. Det kanske är lika bra. I vilket fall blir det inte straff.

Fjärdedomaren Joakim Nilsson försöker lugna ned situationen. "Sit down William, please sit down", upprepar han.

Det står William på ÖFK:s laguppställning, men annars säger ingen något annat än Billy. Billy Reid.

– Vi är två olika karaktärer, jag och Graham Potter. Han är mer av en tänkare och jag är mer den som visar mina känslor. Och jag kan vara högljudd. Sådan har jag alltid varit på bänken, jag tror det är viktigt att visa att man tror på det man gör och att få fram sitt budskap, säger Billy Reid.

– Men jag har aldrig någonsin åkt ut för att jag varit högljudd på bänken, lägger han till snabbt.

Vid tillfället hade Billy Reid varit längst i samma klubb av alla managers i den skotska proffsfotbollen.

Men efter att ha lett Hamilton Academical sedan 2005, tagit dem upp i högstaligan, blivit utsedd till årets manager i Skottland ett år och mött storlag som Celtic och Rangers, ville han ha en ny utmaning i fjol.

– Graham Potter ringde mig i fjol höst. Jag kände honom inte personligen då, men vi har en gemensam vän i Graeme Jones (numera assisterande manager till Roberto Martinez i Everton). Han tyckte att vi skulle träffas och prata, och på den vägen är det. Klubben var inte heller helt okänd för mig, Daniel Kindberg känner jag sedan flera år tillbaka och jag såg faktiskt ÖFK under en försäsong i Skottland en gång.

Nu tog han flyget över och fick se ÖFK igen. Den här gången hemma mot Örebro.

– Jag blev direkt imponerad. Fotbollen i Skottland kan vara väldigt mycket fram och tillbaka i sin stil. Jag vill spela på ett annat sätt och det såg jag väldigt mycket av här. Hur ett lag spelar och uppträder är viktigt för mig.

Billy Reid hade flera alternativ när han skulle hitta nytt jobb. Till slut valde han den okonventionella vägen. Att som 51-åring flytta till ett helt nytt land, och bli assisterande manager till en yngre huvudansvarig.

– Vi kan ha olika åsikter, men det är alltid Graham som har sista ordet. He is the boss, säger Billy, som inte verkar ha några problem med att vara "nummer två" på ÖFK-bänken.

– Jag ger alltid min åsikt, och sedan värderar han den och tar ett beslut. Det är en ung man med tydliga visioner och en klar filosofi. Det har gått väldigt bra så här långt och det tror jag kommer att fortsätta.

Seriestarten blev prövande med några tuffa förluster och många skador.

– När vi förlorade mot Syrianska med 0–3, det var den klart tuffaste tiden för mig här i Östersund. Men sättet vi kom tillbaka på och spelade nio omgångar utan att förlora ... det visade att vi har något riktigt bra på gång här.

I Skottland fick Billy Reid mycket beröm för att Hamilton utvecklade spelare på ett bra sätt. James McCarthy och James McArthur fick båda genombrott i Hamilton som tonåringar, för att sedan säljas till engelska Premier League.

Han ser gärna en liknande modell i Östersund.

– Vi har flera unga spelare som tagit stora steg i sin utveckling bara i år. Förhoppningen är att de kan bidra till att ÖFK når allsvenskan, eller om de säljs vidare så har klubben spelat en stor roll i deras utveckling.

– För mig är det en situation som bägge parter vinner på.