Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björnen är rolig och sorglig på samma gång

• Björnen av Anton Tjechov
• Östersunds teaterverkstads teaterfest
•Med Camilla Abramsson, Karl-Arne Retzell och Åke Ericsson. Regi: Torben Sundqvist

Annons

En allvarig och sorgklädd kvinna går runt på scenen. Hon är tydligt upprörd över något, och snart står det klart att hennes man har dött (en riktig skitstövel för övrigt) och att hon är fast besluten att vara lojal och sörja honom till sin egen dödsdag.

Östersunds teaterverkstad, som i tisdags var inne på femte dagen av den tio dagar långa teaterfesten, bjuder på ett stycke laddat teater med mycket närvaro och ett brett känsloregister. Speciellt gillar jag att de växlar mellan skådespeleri och direkt tilltal till publiken. Det känns modernt, trots att originalmanuset är skrivet för över hundra år sedan.

Camilla Abrahamssons karaktär fru Popova är dramatiskt sval och känslokall, och hon övertygar i sin rolltolkning. Samspelet med Åke Ericsson, som gestaltar drängen, är i de inledande minuterna lite tvekande, men snabbt blir det både underhållande och fängslande. När Retzell vägrar att gå och blir lite hotfull inför drängen, lyckas Ericsson, krypande på golvet av rädlsa, på ett mycket inlevelsefullt sätt förmedla stämningen i rummet.

När Karl-Arne Retzell kommer in på scenen, som den bittra och oerhört förargade fordringsägaren Grigorij Stefanovitj Smirnov, höjs både nerven och intensiteten i pjäsen. Retzell lyckas på ett lysande sätt fånga rollkaraktären Smirnovs obeslutsamhet och temprament, och när han fäller ofta briljanta ironiska kommentarer blir det riktigt underhållande.

Pjäsen når sin höjdpunkt någonstans i mitten, när argumentationerna mellan Abrahamsson och Retzell står som spön i backen, laddningen mellan dem går nästan att ta på och det är både roligt, dramatiskt och lite sorgligt på en och samma gång.

Jag rekommenderar pjäsen starkt. Nästa tillfälle att se den är i kväll.