Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bland tjejtsarinnor och kvinnlig historia

Det engelska ordet ”history” kan utan svårighet läsas som ”hans historia”.

Men vad händer om man i stället försöker lyssna till kvinnans berättelse – ”herstory”?

Annons

Det är en av flera ordlekar som Ida Bratt, 27, lekfullt och finurligt undersöker i sin utställning ”Tjejtsarinnor”, som har vernissage på Härke Konstcentrum på lördagen.

– Jag gillar ordvitsar och att vända och vrida på betydelser och innebörder. Ofta kan man få syn på strukturer och maktfrågor tydligare på det sättet.

Ungefär som att det engelska ordet för människa är ”man”?

– Exakt. Fast jag vill inte skriva folk på näsan hur mina bilder ska läsas, men gärna uppmuntra till funderingar. Det övergripande temat här är kvinnor, men nästa gång kanske jag gör något om män.

Ida är uppvuxen på Frösön och även om hon alltid ritat och tecknat började hon läsa kultur- och samhällsanalys i Norrköping för några år sedan:

– Men en dag upptäckte jag att mina anteckningsböcker mer bestod av teckningar än av noteringar från föreläsningarna. Då gick det inte att blunda för vad jag helst vill syssla med.

Efter studier på Östersunds konstskola och diverse kurser går hon i dag en konstutbildning i finska Kukkola (svenska Karleby) och mycket av det hon visar på Härke är gjort där, delvis tillkommet med tanke på utställningen.

Grafik, tuschteckningar, keramik och tygtryck dominerar. Exempelvis några bilder som heter just ”Herstory” i olika versioner. Exempelvis en bild på hennes mormor under en förlossning tillsammans med en gravid kvinnofigur.

– I tonåren var jag starkt engagerad feminist, sedan har det känslomässiga inslaget svalnat något. Men numera har jag en teoretisk insikt från utbildningen och med den som bas har nog känslan blivit starkare igen.

Här finns bilder med en kvinna bakom en rustning, citat från Fogelstadkvinnornas manifest, ironiska collage där brudgummar visar huggtänderna och där äktenskap identifieras som öppen fångvård:

– Jag är ingen uttalad motståndare till äktenskapet i sig, men vi bör ju diskutera vad en sådan institution innebär och kan innehålla, säger hon och ler.

Lekfullt är mycket av det hon visar, med dubbeltydiga ordvitsar och lager av innebörder. Eller som ett antal keramikpjäser – rakubrända små föremål som kan påminna om både flintstål, hjärta och livmödrar:

– Jag hittade själva formen på ett av skolhusen i Kukkola, den är vacker och jag tycker om det kvinnligt rundade. Sedan insåg jag att de ger ännu flera associationer och det är kul.

På en bänk står ett antal till synes sorgsna pingviner, invid en rostig kedja – men om de slitit sina bojor borde de väl se gladare ut?

– Hm, jo jag räknar dem som tjejtsarinnor, men har fått just kommentaren att de hukar sig. Det där får man tolka fritt.

På en lina hänger så ett antal teckningar som lätt leder tanken till DN:s mästerliga Stina Wirsén, lätta, spretiga och uttrycksfulla:

– Det är en lek med modeindustrin formspråk och fler har sett likheter med Wirsén, som jag gillar. En tanke är att diskutera modets bilder, som jag både ogillar och gillar. Allt är ju inte svart och vitt, det finns alltid nyanser.

Annons