Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bland tomtar och troll

Obegripligt är det om en skogsägare eller skogsarbetare överväger att rösta på Miljöpartiet. I alla fall om de har lyssnat på vad partiet säger.

Annons

I en intervju med Skogindustriernas medlemstidning väljer Miljöpartiets Åsa Romson knappast att ställa in sig hos branschens företrädare. Tvärtom. Till medlemstidningen säger hon sig uppskatta hagar med vitsippor och ogilla kalhyggen – eftersom de är fula.

Romsons syn på estetik avslöjar Miljöpartiets syn på landsbygden som något statiskt och som ska stå orört. I intervjun beklagar sig miljöpartiets språkrör dessutom över att man tjänar pengar på att avverka skogen i stället för att låta den stå orörd.

Helst ska skogen inte användas alls, ja förutom vid rekreativa promenader, verkar Romson resonera.

Sett ur det perspektivet drabbar såklart Miljöpartiets förslag om en lastbilsskatt och en kilometerskatt inte landsbygden.

Om skogen inte ska avverkas då kommer det heller inte komma några lastbilstransporter för att hämta upp timret.

Åsa Romsons turistinställning till den svenska naturen går säkert hem bland Miljöpartiets kärnväljare på Södermalm i Stockholm.

Men för norra Sverige är den direkt skadlig. Skogsindustrin är en av Sveriges viktigaste basnäringar och framför allt väldigt viktig för oss i Norrland. Skogsindustrin svarar för ungefär vart femte jobb i Norrland.

Det svenska skogsförrådet har dessutom ökat de senaste 100 åren. Och skogen ökar inte för att skogsägarna vill erbjuda urbana hipsters en skogspromenad. Den ökar för att det finns starka ekonomiska intressen, både för den enskilde skogsägaren och för samhället i stort.

Det är inte ekonomisk aktivitet som hotar Norrlands utveckling, det är föreställningen att halva Sverige borde stå orört.