Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blunda inte inför de som tigger på vår gata

Vi måste göra upp med bilden av att människor som tigger på gatan gör det med fula intentioner. Majoriteten av de som tigger på Östersunds gator kommer från ett annat EU-land. Allt som oftast handlar det om utsatta romer från Rumänien och Bulgarien.

Annons

De har kommit hit – förföljda av utsatthet. De är utsatta i det egna hemlandet. Utsatta om de vistas i andra EU-länder. Utsatta här.

Det är inte tiggandet som lockar människor till Sverige utan arbete. Arbeten de tyvärr inte får.

Tiggandet är en desperat handling för människor i en desperat situation. Det går inte att gräva guld på våra gator. Tiggandet ger inte stora summor pengar utan ger mellan 1500 – 2000 kronor i månaden. Det mesta av pengarna går till mat och medicin.

Det är med sorg jag sett folk på gatan fälla onda och sårande kommentarer till de som tigger. Som om människovärdet förbises när man möts av något obekvämt i sin vardag.

Jag tycker inte det är att uppträda med ett schysst värdskap mot människor som vistas i Jämtland.

Kommentarerna måste få ett slut nu.

Flera myter har också blossat upp kring tiggarnas situation. Bland annat att kriminella ligor skulle organisera verksamheten. Någon sådan verksamhet existerar inte. Regeringens hemlöshetssamordnare har talat med i princip samtliga aktörer som kommer i kontakt med tiggare. Alla emotsäger bilden av organiserad verksamhet.

En annan myt är den om att tiggarna är ute efter den svenska välfärden. Faktum är att de flesta är rädd för att ta kontakt med svenska myndigheter. Det är inte välfärden som lockar människor till Sverige utan hoppet om arbete och att komma ut ur utsattheten.

En tredje att de körs runt i lyxbilar, eller att de lever rikt på pengarna i sina hemländer. Reportage från Rumänien visar på en annan bild, nämligen utsattheten. Det är viktigt att vi pratar om detta. Så inte myterna får fäste i Jämtland och ses som en sanning.

Jag har gjort mitt val. Jag väljer att skänka pengar när kontanter finns tillgängliga.

Jag anser mig ha råd att skänka de mynt som annars skulle gömmas undan i en skål i vardagsrummet. 20 kronor är inte mycket och går till mat och medicin. Jag vet därför att pengarna ger dessa medmänniskor en bättre vardag.

Jag tror fler har råd att skänka pengar. Om man väljer att lita på i stället för att misstro om andra människor.

Jag förstår om man inte anser sig ha råd att skänka pengar. Eller om man inte vill. Det är okej. Valet att ge är individuellt och var och en måste fatta sitt beslut. Ingen skam ska läggas på den som väljer att inte ge.

Men ett steg i en bättre riktning är om vi i alla fall erkänner tiggarnas existens på våra gator. Även om den bilden skaver lite och är obekväm för oss. Oavsett om vi väljer att ge pengar eller säga nej när de ber oss.

Det minsta vi kan göra är att se dem i ögonen när vi ger vårt svar.